Idag träffas sommarpratarna för att fotas och äta gott, gjorde en dubbel check i inboxen och brevlådan där låg ingen inbjudan. För er som inte vet så ska jag sommarprat en gång men det blir inte i år tydligen! När jag blir påmind om det så funderar jag på inledningen av mitt program och den blir olika varje gång. Idag när dom nämnde det i Tv-soffan så kom det över mig igen. Denna gången hamnade jag…

 på ängen bakom vår lägenhet där jag bodde mina först 12 år. Vi sprang omkring men burkar i händerna och samlade på humlor. Dofterna var starka av syrenerna som blommade längs gången bakom huset och jag bar mina favorit shorts som mamma sytt. Den inledningen skulle nog ta 2-3 minuter om man målade upp den lite mer, skulle man fånga lyssnarna eller rattar dom över till någon annan kanal efter en sådan mjuk start? Vad är det som fångar oss i stunder som den? Att bli fängslad är väldigt individuellt och olikt från person till person men när man kan se bilden som målas upp och känna dofterna som nämns så tror jag att det kan vara en bra start!

Liknande inlägg: