Skaparglädje

Urban Gattzén

Ett uttryck vi hör ofta och inget jag tänk djupare kring förrän igår. Jag hade möte med en ung entreprenör om hennes uppfinning och planer kring lansering mm. Vi har träffats vid fler tillfällen men just igår på väg hem slog det mig när jag reflekterade över vårt möte. Hennes skaparglädje är nyckeln till en väg till välmående. Man inte bara gör något utan man skapar samtidigt kanske är detta något alla vet men för mig blev det först igår glasklart. Senare på eftermiddagen träffade jag en senior på en vacker golfbana för en lunch i solskenet.

När vi satt och reflekterade över eventuellt samarbete i framtiden tog han upp några exempel som han prövat med andra seniorer. Han berättade att det gav väldigt lite för man skapade inget utan bara sågs trots att syftet var att skapa. Då såg jag en stor skillnad mellan ungdomar som skapar och vi som tappat den förmågan med åren. Varför avtar skapar glädjen hos många med åren? Vi är själva ansvariga det vet jag men hur kan man göra för att bibehålla den? Kanske är det som med kärleken den förändras med åren och vi får hela tiden jobba med den. För övrigt var mötet trevlig och den flygande Jakoben smakade utmärkt. min nyvunna vän och jag ska ses igen och spåna vidare på ett projekt tillsammans vi klickad som man säger.

När jag senare på eftermiddagen kom hem låg ett mail från möte på morgonen med en sammanfattning och ett nytt datum för vårt nästa möte. Det ser jag mycket framemot att med hennes skaparglädje bli påmind om att min egen inte ska slå sig till ro.

Tack Elin !



Engagemang

UrbanGattzén

Engagemanget gör en stor skillnad på resultatet när vi vill nå våra mål. När vi själva sätter mål är det lättare att hitta det men när någon annan styr så kan det vara en bristvara. Vi tar ofta ställning innan vi prövat för vi funkar så. Men lika lätt att kämpa i mot lika lätt är det faktiskt att pröva innan man lägger sin energi på att kämpa emot.

I somras studerade jag en bikupa och då funderade jag i dessa banor. Dessa små insekter som otröttligt gjorde sin uppgift nu ska vi inte bli som ett bi menar jag. Men dom gav mig känsla av ett stor engagemang och dom strävade mot ett mål som är att klara vintern. Vi fungerar ju likadant vi gör mycket som vi “måste” för att få det vi vill uppnå. Så om vi då gör det med engageman blir det så mycket roligare. Känns det ändå inte helt hundra och vi inte hittar engagemanget i det vi gör tycker jag att man ska byta bikupa.

 



Utställning i Malmö

Strax dags att lämna nya tavlor till Rebecca Salomonsson Sveriges kulturdrottning på http://www.artqueen.se/ för ännu en utställning i sommar. Denna gång på Best Western i Jägersro som firar 50 års jubileum i år.

Utställningen börjar 24:e augusti och vi som ställer ut är:

Igor Vitomirov
Urban Gattzén
Hampus Elowsson
Sara Palmlöf
Lena Evertsson
Björn Lindqvist
Alexis Agelis



Jag förklarar när vi ses

Urban Gattzén

Fick ett uppdrag att fotografera ett hotell som blivit 50 år tillsammans med ytterligare några andra fotografer. Vi skulle själva fånga våra egna bilder helt fritt. Jag tillbringar en hel dag på hotellet och slogs av att man renoverat i miljöerna där man som gäst fick det första intrycken av stället. Försökte se förbi allt nytt och hitta det som varit med från 1963 och har fått åldrats. Väldigt ofta när vi renoverar så gör vi det för att det ska vara nytt och fräscht vi tror det är avgörande. Nu känner jag att jag får svårt att förklara och ska jag förklara det jag vill säga krävs all tid i världen ! Så istället ska jag berätta det om vi ses någon gång över en kopp kaffe kanske dyker du upp på utställningen nere i Malmö?

Urban Gattzén



Ibland är allt magiskt

Urban Gattzén

Resan hade varit lång arbetsdagen likaså årets varmaste dag fötterna ömmade och man hade som vanligt fått i sig för lite vatten. Matpausen blev aldrig av så man hade sig själv att skylla, man lär sig aldrig.

Släntrade ner mot en restaurang nere vid havet kvällen var magisk och så plötsligt när maten är beställd tillsammans med en lokalöl landar sinnena. Blickar utöver havet där solen sakta tar farväl i ett enastående skådespel.

Får en känsla av att livet/naturen vill påminna om deras läkande förmåga, allt blir som bortblåst och man hinner ifatt sig själv. Kanske en av mina bästa bilder? De gånger hjulen rullar för fort måste man stanna upp och låta allt komma ifatt.

Nu i dessa tider kanske man skulle i sin kalender lägga in en stund återhämtning varje dag och trycka på återupprepaknappen till tids ände !



Det knackade på dörren

Hade givit mig några extra dagar ledigt då jag hörde det knackade på ytterdörren. Utanför stod en gammal barndomsvän som sedan 20 år tillbaka lever på en ö på andra sida jorden. Han var ute och cyklade, chansade på att jag var hemma. Satte på kaffe och vi slog oss ner ute i trädgården, sätt du dig i solen sa han jag får tillräckligt med sol när jag är hemma sa han och log. Vi började prata gamla minnen men kom ganska fort in på livet han lever idag och på skillnaderna mellan våra kulturer. Man kände tydligt hur han anpassat sig till sitt nya hemland och deras levnadssätt. Samtalet blir väldigt intressant när vi kommer in på hur vi behandlar våra äldre, vi konstaterar att inga likheter fanns alls. Jag skäms när jag inser hur fel jag tycker vi gör när vi oftast sätter våra på hem. Han berättar hur deras gamla är med familjen ända till slutet. Kontakten mellan barnen och dom gamla är något som ger mycket kärlek och glädje till dom äldre.

Efter 4 timmar i solen hoppar vi upp på våra cyklar och kör runt då slår hans lugn mig, under hela vårt samtal är han närvarande och här och nu. När vi konstaterar att klockan närmar sig 6 säger han det var en go eftermiddag vi fick. När jag ser honom försvinna längs Ätran på sin gamla damcykel för att åka hem fylls jag av glädje. Något i mig har blivit helt all oro är bortblåst jag mår fantastiskt.

En dag kommer jag att åka och hälsa på honom på hans ö och få uppleva allt det han lärt sig älska.

Urban Gattzén