Sidney & Panama

Urban Gattzén

Jag minns skorna innanför dörren, en blöt handduk på ett golv, hög musik, oron på nätterna sakerna som ibland gjorde mig irriterad när barnen var små. Hur jag höjde rösten efter en jobbig dag och att mina barn ibland fick en dos av min frustration.

Nu sitter dom i varsin världsdel och berikar sina liv med nya upplevelser och nya erfarenheter. Själv går ja och längtar efter alla dom små saker som tidigare kunde göra mig frustrerad. Samvetet kryper upp och har kärleken som följeslagare och jag blir alldeles varm.

Säkert är det så för dom flesta när tiden infinner sig och man hinner reflektera vill man sudda ut gamla beteenden. Man är inte mer än människa brukar man skydda sig med att säja. Ja så är det man fick ju själv en släng av den sleven när man själv växte upp.

Idag kommer jag att låta handduken ligga kvar på golvet i badrummet, låta skorna stå innanför ytter dörren, spela musik på högsta volym och vara ute sent. Detta som en hyllning till mina två underbara barn som befinner sig på andra sidan av jorden. Jag älskar er av hela mitt hjärta. / Pappa

 



Ta vara på den tid du har

Man skulle gjort något annat jag har varit här i mer än ?? år, skulle bara våga ta steget hör jag ofta ute på arbetsplatserna. Tror vi alla emellanåt slås av den tanken. 70 % kan tänka sig att byta jobb men tar inte steget. Varför ?? Ekonomin tror många jag säger rädsla, hur kan man vara rädd för något man längtar efter ?

Urban Gattzén

 



Leta upp nyckeln till din dörr

Urban Gattzén

 

Ni skall få ta del av en historia som jag själv gick in i utan att riktigt fatta konsekvenserna. Under mina 20 år som ledare på olika företag kom jag till en punkt då jag kände att något fattades en märklig tomhet gav sig tillkänna vid olika tillfällen. Förstod inte vad det var, känslan var som att stå mitt i en stor sal med massa dörrar och hälften av dörrarna var stängda.

Slog undan känsla hela tiden och sprang in i dörrarna som var öppna, där inne fanns allt jag strävat efter och uppnått i överflöd. Tyckte att jag inte behövde mer än ”mycket av allt”.

Nu när jag tittar tillbaka så förstår jag rädslan jag hade i att öppna dörrar som var stängda. Enkelt beskrivit så var öppna dörrar mitt självförtroende och stängda min självkänsla. Att bara våga använda hälften av dörrarna begränsade självinsikten.

Idag är det annorlunda nu är utmaningen att hitta stängda dörrar. Resan dit tog många år och jag samlade på mig mängder av nycklar hela tiden men en dag hittade jag en dyrk som låste upp samtliga dörrar men det är en annan historia.

 



Eftertanke

Urban Gattzén

Eftertanke är vår egen viktigaste del i vår egen utveckling.

T.ex. skäller gör man när tålamodet tryter eller man har inte mer att ta till kanske ibland också för att visa vem som bestämmer.

Det är då eftertanken vill fram och vara med i dialogen, dom gånger man släpper fram den så har den bara klokheter att komma med jag lovar.

Den är och beter sig som ens bästa vän bara man vågar ta sig tid att ge den plats för sina kloka funderingar.

Nu undrar säkert du lika mycket som jag var det kom ifrån och vad det har med denna bilden att göra !

Det gör jag också men ”eftertanke” dök upp när jag tittat en stund på fotot och då ställde jag mig frågan vad det just nu betydde! Och fasen vet om inte det är just eftertanke som formulerat det jag skriver, vad tror du ?



Mötet i skogen

Urban Gattzén

Som vanligt tog jag kameran och min ljudbok för att gå ut och få min egentid denna dag skulle det bli en runda i skogen. När jag kliver in vid motionsslingan ser jag en man en bit bort kanske runt dom 60 gående med 3 hundar och en snowracer.

Jag ser inget barn i närheten och tänker kanske ska han åka själv i Trollabacken eller så har han bara hämtat en kvar glömd snowracer. Kommer på mig själv att jag går och ler åt tanken tänk om han ska åka. När jag kommer ifatt honom så kommer fråga ur min mun utan att jag egentligen vet om det.

Han vänder sig om och skrattar samtidigt berättar han att det är barnbarnet han ska hämta och att det är lättare att få med honom om han får åka racer. Efter en stund närmar jag mig en av tre bronsåldersgravarna som ligger i området, det är något speciellt med dessa gravar där är en atmosfär som man blir påverkad av.

Hittar en ny stig som jag ser är upptrampad av rådjur, hare och räv ser jag. Går runt och letar efter något att fota hittar tillslut det jag söker men ljuset har försvunnit så bilderna inte så bra.

Blir osäker på var jag befinner mig så jag bestämmer mig för att leta reda på den gamla banvallen. Hittar den tillslut och börjar gå hemåt. På håll ser jag mannen som drar sitt barnbarn samtidigt som dom pratar förstår jag att det krävs sin man för att reda ut situationen. Plötsligt vill killen inte åka mer han vill gå med en av hundarna istället och mannen löser det så deras färd går vidare.

Då slår känsla mig att det var så mysigt när barnen var små deras impulsivitet snabba byten. Stannar i känslan en stund den är så härlig. Då får mannen syn på mig han ler, vinkar jag känner och ser hur han bara ÄR just där och då med sitt barnbarn. Nu när jag skriver kommer en tår för jag fylls av något fantastiskt detta är det fina med att få leva, kunna och hinna leva.

 



Längta är hälsosamt

Urban Gattzén

En ljummen kvällsbris från Kattegatt och en doft av sensommaren behövde jag idag. Det framkallar detta fotot, minns hur dessa blommor ofta fastnade mellan tårna när man var liten och sprang i klitterna.



Tankar om drömmar

Urban Gattzén

Ibland när man går i motståndsträsket och det känns tungt och kämpigt behövs drömmarna mer än någonsin. Jag tror att våra drömmar fyller ett syfte med att vi ska ta fram dom då vi tycker att all går oss emot. Dom fungerar som energier källor ger vi oss extra tid och flyr in i dom en stund så kommer sakta glädjen och kärleken tillbaka en stund. Jag har de senaste veckorna fått möjligheter att förverkliga några drömmar det kan låta underbart men kanske ska man gå varsamt fram. Ni ser vad jag försöker säga kanske, det kan bli för mycket av det goda. Tror det är viktigt att känna sig trygg när man väl släpper taget en dröm är ju något stort och ömtåligt man blir lite rädd för att det inte ska bli som man drömt om. När det kommer för närma blir jag osäker och börjar se saker som kan gå fel men det är väl ett försvar för att inte våga. Drömmar är ofta det vi tar till när vi letar efter det sagolika och vi låter leva och frodas i vår fantasi. Fast nu har jag bestämt mig jag ska kasta mig in i alla tre och resultatet kommer förr eller senare och om det inte blir precis som jag drömt om så har jag i alla fall befunnit mig där jag velat vara så många gånger och den chansen vill jag inte låta gå förbi. Det går ju alltid att skaffa ny drömmar dom tar ju aldrig slut och förresten kan det var nyttigt att byta ut några släppa dem för det kommer nya så länge man tycker om livet.

 



Självinsikt

Urban Gattzén

Som liten var samtalet med mig själv viktigare än jag förstod då. Inte det tysta som alltid försiggår inne i huvudet utan det verbala som sedan försvann under många år. Idag är det en regel och rutin i min vardag och ett stort hjälpmedel.

Speciellt när jag själv ger en följdfråga tillbaka som oftast kommer helt oväntat. Ibland har jag varit när att be mig själv hålla tyst så irriterande och jobbigt har det känts. Men det handlar ju bara om mina egna känslor och hur jag förhåller mig till det jag resonerar kring. Då impulsivitet är något jag har fått i överflöd har jag på detta viset fått en bättre balans i många lägen där jag ibland var för snabb med mina åsikter.

Det som hjälper mig mest i dessa samtalen är när jag inte bara låter saken snurra i nuet uppe i huvudet tar ner det i magen för att låta det landa lite först. Nästan som om jag lägger det i en go fåtölj och låter det hitta den där goa ställningen då är det dags att komma med sitt svar, låta dom impulsiva och intensiva tankarna bara andas och komma till sans. Nu lyckas jag inte alla gånger då finns ett enkelt ord att ta till om man ställt till med en skada !

FÖRLÅT svårare är det inte och det känns underbart efteråt.



Hur fort klättrar du ?

Urban Gattzén

Jag ser ibland på livet som om man klättrar på olika stegar på väg upp mot sina mål.   Ju fortare man tar sig upp ju mindre blir synfältet runt om kring oss, och desto mindre ser man av livet i stort.

Faller man från höga höjder så tar det illa när man faller. Vänner som fanns där innan kanske inte längre finns kvar när man når marken. Kanske letar man reda på en ny stege och gör om det igen eller så har man fått lite nya erfarenheter och gör det på ett nytt sätt.

Idag klättrar jag fortfarande på stegar men i en hastighet som gör att jag tar del av livet.

 



Sida 1 av 212