Klosterliv dag 3

Urban Gattzén

Medvetet eller omedvetet klockan ringde inte 06,30 vaknade 08,00 känner mig lika utvilad som dag 10 på en fjortondagars semester. Bestämmer mig för att hoppa frukosten greppar min bok ”Tao enligt Puh” fåglarna blir mitt sällskap genom fönstret strömmar deras kvitter in. När jag tittar på bokens framsida tänker jag på frågan man ibland får vilka 4 skulle du bjuda till en måltid, tror man ställer den i något program på SVT ja ni fattar. Nalle Puh är och har alltid varit mitt första val och efterrätten hade varit honung i alla dess former.

Vid 10 tiden lägger jag undan boken för att ta kameran för att ta en promenad. På väg genom matsalen greppar jag en frukt och kommer på mig själv att jag bara druckit en kopp kaffe under min vistelse. Inser att många koppar under en dag är ganska onödiga något man kan minska på.

När jag kommer fram till dammarna är vädret som en svensk sommardag slår mig ner vid kanten och lägger mig ner i solen. Den stora frågan jag tog med mig till klostret gör sig påmind jag blundar och låter själen berätta för mig vad den tycker. När jag är klar slår det mig att Puh och själen måste vara släkt all klokhet och visdom jag fått till mig idag har gett varje cell i kroppen energi.

När jag sätter mig upp ser jag fiskeombudsmannen på andra sidan jag vinkar till honom han vinkar tillbaka. Det måste finnas en annan väg hem tänker jag än det jag brukar ta. Jag ler åt mig själv för så funkar jag nyfiken på att upptäcka nytt är ett signum rutiner har aldrig varit min grej. Sagt och gjort genom buskar och snår går jag plötsligt står jag på en vildvuxen plats och inser att det är dags att vända jag kommer inte vidare. Innan jag börjar gå tänker jag på hur denna plats ser ut när allt är utslaget här måste vara helt fantastiskt. Letar motiv att fota men hittar inget utan tar in plats och spara en bild i mitt inre som jag ser just nu när jag skriver om platsen.

Tillbaka på klostret så är det dags för lunch står och väntar på att syster Sofie ska rulla in vagnen med min måltid. Det står 7 stycken glasburkar på bänken som innehåller tesorter som nunnorna gjort av örter, blommor och kryddor från deras kryddträdgård. På en lapp står också vad dom olika sorterna är bra för, jag läser den och upptäcker att alla utom en är beskrivna. Den som inte finns med är torka ringblomma jag blir nyfiken på egenskaperna som den kan ha bestämmer mig för att fråga syster Sofie som just då rullar in matvagnen.

Ni har ett spännande te sortiment jag blev nyfiken på ringblommans egenskaper men dom står inte med här på lappen kan du berätta om dom frågar jag. Hon svarade att den systern som skötte det inte längre var kvar på klostret och att hon själv inte kunde något alls om det så det får du Googla sa hon. Jag skrattade till när hon sa Googla det kom lite överraskande och oväntat.

Efter lunchen går jag till biblioteket hittar en bok om katolicismen 25 vanliga frågor och svar för den oinvigda slår mig ner i en bekväm fåtölj och börjar läsa. Efter ett tag hör jag någon komma in men ser inte vem hör att dörren stängs till ett annat rum. Det har jag glömt att berätta man tar av sig skorna så mina stod innanför dörren så den som kom in förstod att jag var där. Efter ett tag hör jag personen börjar parata franska och tänker att den läser högt ur någon fransskrift. Inte riktigt rätt kanske tänker jag när jag hör skratt då förstår jag att det är telefon hon pratar i och alldeles säkert med deras systerkloster nere i Frankrike.

Innan högmässan går jag till meditationslunden följer den mossklädda stigen och stannar halvvägs säter mig på en bänk där en staty av Jungfru Maria är infälld i en ur huggen stock väldigt vackert nedanför är en liten rabatt med snödroppar. Där känner jag tydligt hur min egendialog med mig själv har blivit en del av min vardag det är själen som får mer utrymme och jag tycker väldigt mycket om detta. Det var detta jag kom för att upptäcka känner jag starkt hur något varmt längst in i mig släpps fri och känsla inom mig säger äntligen.

 



Klosterliv dag 2

Urban Gattzén

Klockan ringer 06.00 och jag kommer på mig själv att jag ler när jag stänger av klockan en hel dag ligger orörd och väntar. Ligger kvar en stund och lyssnar på fåglarna utanför som redan är i full gång blundar och spara ögonblicket i mitt inre, ler igen. Tar plats i kapellet 10 minuter före utsatt tid vill känna in och verkligen göra mitt besök på klostret fullt ut. En och en kommer nunnorna in i kapellet och intar sina platser en av dem tänder ljus innan hon sätter sig.

Det är tyst morgonbön mitt livs första 52 år gammal får jag ytterligare en pusselbit till mitt liv och jag känner hur saknad den varit. Plötsligt har 50 minuter gott nunnorna reser sig och försvinner ut. Själv sitter jag kvar en stund och reflekterar ensam vilket jag gjorde efter alla besök även fortsättningsvis hela veckan.

Går ner till bäcken en stund innan frukosten och sätter mig på bänken och lyssnar på vattnets porlande och fåglarnas kvitter. Funderar på vad jag ska fylla min dag med tankarna går till min ner packade kamera som legat orörd i ett år hemma. Kliver in i matsalen där står 5 bord på 3 av dem står det en skylt med texten ”tystbord” där sätter man sig om man inte vill samtala under måltiden. Efter som jag är ensam gäst spelar det ju ingen roll vilket jag väljer. Dörren öppnas och in kommer syster Sofie med min frukostvagn hon dukar upp min frukost och tänder ett ljus.

Väl uppe på rummet plockar jag upp mina 3 nerpackade böcker, 2 av dem är sönder lästa och en är helt orörd trotts att den är inköpt för många år sedan. Lyfter upp den och läser namnet på den ”Fem personer du möter i himlen” förstår att nu är det dags stunden är kommen. För första gången i mitt liv sträckläser jag en bok och när jag slår ihop den är det lunch.

I matsalen står syster Therese och dukar fram min lunch jag frågar om en vacker promenadväg hon tipsar om dammarna och berättar om hur jag tar mig dit. När jag kommer fram ser jag 5 stora dammar avskilda med vallar uppskattar att det är 2500-3000 meter runtom. Platsen är vacker och även här är fågellivet stort, när jag kommit halvvägs går jag ut på en brygga och sätter mig i solskenet. Tankarna är mitt enda sällskap och dom är ovanliga på något vis enklast skulle jag beskriva dom som väldigt självständiga. Jag skulle beskriva det som att sitta mitt på en äng och att runt omkring springer lyckliga människor springer personer som jag tycker mycket om.

När jag fortsätter min promenad kommer jag fram till ett litet skjul med en infoskylt om fisket i dammarna. Jag läser nyfiket och bannar mig att jag inte hade packat med mig mina fiske grejor. När jag står där kliver en äldre man fram ur skjulet vi hälsar på varandra. Jag frågar hur djupa dom är han svara cirka 3 meter och dom handgrävdes i slutet av 1800-talet för att förse Lund med dricksvatten får jag veta. Sedan berättar han sin livshistoria och att han arbetar ideellt som fiskeombudsman för dammarna. Efter 30 minuter är han klar jag lägger handen på hans axel och tackar honom för pratstunden och önskar honom en fin dag. Jag börjar gå men du frågar han om jag vill ha en broschyr om fisket han säger att det kan han åka och hämta åt mig. Jag tackar för erbjudandet men berättar att jag memorerat www-adressen så jag klarar mig med den.

Väl tillbaka på klostret ser jag syster Therese hålla på i rabatterna jag går fram och byter några fraser. Berättar om mötet med mannen vid dammarna hon ler och säger det ringde just en man som lovade komma förbi med lite nyfångad fisk senare. Tanken slog mig stunden jag gav mig tid att lyssna på honom var det ett resultat av detta? Efter en stund vid bäcken åter igen så gick jag till kapellet innan kvällsmaten och lyssnade på ett evangelium och till nunnornas vackra sång och idag spelade syster Sofie harpa och jag fick återigen en försmak på att livet är enastående vackert.

 



Klosterliv dag 1

Urban Gattzén

Så kom då äntligen dagen då jag skulle få bo på ett kloster något jag länge sagt att jag ville göra. Datumet den 10/3 visade sig vara min dopdag ett sammanträffande som kändes speciellt. På väg ner till Röglekloster lät jag bli att slå på radion mitt enda sällskap var rösten från gps:n som lotsade mig ner till den skånskaslätten. Väl framme tjugo minuter för överenskommen tid parkerade jag och gick en sväng runt klostret för att känna in energierna. Klostret var en gammal skånelänga som hade nunnornas boende som satt ihop med kapellet som i sin tur var ihop byggt med kök och matsalen. På ovanvåningen fanns en samlingssal och sov loft för män. Genom gården gick en grusväg och på andra sidan låg ett gammalt ombyggt hönshus där kvinnorna inkvarterades. Där fanns också en stor samlingssal på bottenvåningen med en braskamin massa bekväma fåtöljer och böcker i mängder.

Genom denna vackra idyll slingrade sig också en bäck som porlade oavbrutet. Jag gick ner till bäcken och satte mig på en bänk och lyssnade på vattnet och fåglarna. Då öppnas dörren och ut kommer en nunna hon ser mig och ler, jag går fram och presenterar mig hon heter syster Sofie. Hon tar mig med på en rundvandring och visar mig mitt rum. Jag får reda på lite rutiner som mattider, tider för kapellet och vandringsleder. Hon berättar att det är fastetid så kött serveras och att jag är den enda gästen så jag kommer att vara helt själv. Vi skils åt och jag går till mitt rum och packar upp mina grejor och studerar pärmen som ligger på rummet med info om Klostret. Tiderna för dom olika aktiviteterna i kapellet som visar sig vara en hel del

  • 06.40 Tillbedjan
  • 07.45 Laudes
  • 11.50 Rosenkransen
  • 12.10 Middagsbön
  • 16.50 Tyst bön
  • 17.30 Vesper
  • 20.40 Kompletorium

16.50 sitter jag i kapellet för att ta del av och för första gången i mitt liv medverka i en tyst bön. Jag var på plats 10 minuter innan utsatt tid i kapellet lyser alla tända ljust och lugnt och stilla kommer nunnorna in och intar sina platser. Abbedissan tittar på mig och nickar och ger mig ett varmt leende det kändes välkomnande och värmde mig. Plötsligt hör jag en klocka ringa allt kändes lite overkligt men samtidigt väldigt rogivande. Vad som hände med mig under alla dessa besök i kapellet behåller jag för mig själv det måste upplevas av var och en.

Efter den tysta bönen så var det dags för kvällsmat men innan den gick jag åter ner till bänken vid bäcken vilket jag förövrigt gjorde efter varje besök i kapellet för att reflektera över mina intryck och känslor. Maten som för övrigt var helt enastående varje kväll så fick jag dessutom efterrätt vilket fick mig att minnas min uppväxt vet inte varför men det gjorde jag.

Jag hade lagt ner några böcker och när det var dags att krypa till kojs efter nattbönen 20.40 plockade jag upp en av dem från väskan. Den heter ”Fem personer du möter i himlen” av Mitch Albom samma författare som skrev ”Tisdagar med Morrie”. Den var ju passande och grep tag i mig så jag kunde inte släppa den förrän jag läst klart den. God natt!



Jag gillar mitt eget sällskap

Urban Gattzén

Jag gillar att vila har alltid gjort och kommer alltid att göra denna vecka tar jag det ett steg längre! Då ska själen också få en paus några dagar, egen tid på ett kloster tillsammans med mina funderingar. Kanske blir det nya insikter om vad framtiden kommer att ge.