Karin Boye hade rätt i dikten “Nya vägar”

12552843_10153504915238757_3640156546398947799_n

I tre veckor har jag legat på en ö och filosoferat, då kameran gick sönder första dagen har fotandet fått läggas åt sidan. Inte ledsen över det då har jag en bra anledning att återvända ! Nu på väg mot en ny vardag förra gången jag vände blad i min karriär var exakt för 12 år sedan. Då på en segelbåt mellan Västindien och Portugal. Två gånger i mitt yrkesliv har jag gett mig själv tre veckor till att leta nya vägar i mitt yrkesliv. Något jag rekommenderar till er som bara tänkt tanken men inte kommer till skott.

Nya vägar

Här går nya vägar.
Låt oss vandra fromma.
Kom, låt oss söka
någon ny och vacker blomma.

Kasta det vi äger!
Allting nått och färdigt
livlöst oss tynger,
dröm och sång och dåd ej värdigt.

Liv är det som väntar,
det man ej kan veta...
Kom, låt oss glömma!
Låt oss nytt och fagert leta!

/Karin Boye


Här är alla livsnjutare

Gattzén

Alla jag möter berättar gärna sin livsstory och en sak har dom gemensamt alla kom till en punkt då dom sa nu lämnar jag ekorrhjulet. Kanske inte alla längtar efter att lämna det men dom som gör slag i saken för att förändra en situation dom inte gillar ser jag som livsnjutare. Det är ju ingen tävling utan en insikt att göra egna val som får oss att må bra och trivas. På kvällarna när vi ses så är familjekänsla påtaglig och alla känner alla. Nu börjar mitt äventyr gå mot sitt slut men säkert kommer jag att återvända någon gång till dessa livsnjutare en gång.



En egen ö

Gattzén

Dagen börjar med en dörr knackning från mina ny vunna vänner backpacker ungdomarna. Dom har pratat med Klas en 70-årig gubbe som berättat att man kan hyra en uppblåst ö och där finns en plats kvar. Behöver inte tänka länge det är lite som om någon frågar ska du med till månen. Jag väljer att inte visa bilder från vår fantastiska eftermiddag för detta måste upplevas. Min fru gjorde ett in spel i mitt inre när jag skulle ta mig upp på ön efter ett dopp utanför ön. “sälen” min gud va det va svårt att komma upp igen backpacker ungdomarna knöt sig av skratt och jag hoppas vid min gud att dom inte fotade. Nu drar dom vidare till andra äventyr jag kommer att sakna dom det är så hälsosamt att umgås med ungdomar.  Men jag har fixat så att vi kommer att ses igen! Golf, sommar fest och några vill ha min foto för att göra tavlor och jag tror vi kommer att mötas igen på Filippinerna en dag !

 



Jag har bestämt mig

Gattzén

Idag har jag ändrat titel på mitt visitkort numera står det fotograf & filosof nu vänder jag blad för att göra något annat sista halvan av min tid jag har kvar av detta liv. 



Han ville låna ut sin cykel så jag skulle få se mer av ön

Gattzén

365 dagar om året 12 timmar om dagen jobbar George som vaktmästare och vakt. I morse stod vi och pratade en stund och då sa han att vill du låna min cykel så går det bra jag kan gå mellan mina sysslor. Han berättade om sin dotter och att jag var välkommen hem till honom om jag hade lust. Jag vet inte när jag mötte någon person med ett så stort hjärta !



Han ler varje morgon och gör min dag

DSC00039

Han sitter där varje morgon och rensar ogräs eller sopar stenplattorna rena. I början nickade jag till honom sedan sa jag go morron nu stannar jag och pratar. vi förstår inte varann men han ler och nickar. Så fort vi ses fylls jag av energi våra världar är så olika men han ger hela tiden av sig själv utan att han vet om att han gör det. Hela denna resan har gett mig mer än jag kunde ana på grund av denna man. Vilken gåva han har den vill jag få tag i och kunna förmedla till alla som jag möter.



Gråsparvarna var stand in

Urban Gattzén

Idag gav jag mig iväg för att titta på Filipinernas näst äldsta kyrka. För er som ofta besöker kyrkor så vet ni energierna man möts av och att dom ger en extra dimission. Denna gången var det ytterligare en nivå höjning, kyrkan var nämligen fylld av gråsparvar mer än hundra. När jag satte mig i bänkraden och slöt ögonen så lät dom som en kör. En annan sak som slog mig var skoleleverna längst bak som satt och gjorde skolarbeten. En enastående plats utan wifi och allt annat mediebrus, det finns gudskelov platser kvar att bara vara. När jag kliver ur kyrkan kommer en grabb cirka 5-6 år gående i sin skoluniform och säger high five och ler. Det finns hela tiden människor runt omkring oss som ger oss energier utan att vare sig veta om det eller kräva något tillbaka. Där ligger min vison han hade det och jag jobbar på det !



Don’t forget those who helped you become who you are today!

Gattzén

Tusen bitar …
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå, Men det kan va’ svårt att tro när man inte ser den. Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen, men det hjälper sällan dom som har bli’tt våta. För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut, ser man allt med lite andra ögon. Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se skillnad mellan sanningar och lögner. Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar; Säger Du att Du är min vän så är Du kanske det. Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar; Säger Du att Du är min vän så är Du kanske det. Det sägs att det finns alltid nå’nting bra i det som sker, och tron är ofta den som ger oss styrka. Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv när ångesten och ensamheten kommer. För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut, ser man allt med lite andra ögon. Så man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se skillnad mellan sanningar och lögner. Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar; Säger Du att Du är min vän så är Du kanske det. La – la – la – la – aaa. Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar; Säger Du att Du är min vän så är Du kanske det Na – na – na – na – aaa. Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar; Säger Du att Du är min vän så är Du säkert det. Text o musik Anne Linnet (Tusind stykker) Svensk text: Björn Afzelius (Tusen bitar)



Dom log och hälsade mig välkommen

Urban gattzén

Klockan 04.00 gal den första tuppen 10sekunder senar gal grann tuppen jag vaknar med ett ryck. Nya ljud får mig att undra var är jag, vad händer ? Just de tänker jag med ett leende äntligen är jag här hos min barndomsvän på Bantayan Island! Mitt hjärta mjuknar och jag tänker låt dom gala vem bryr sig? 05.30 funderar jag på hur stora böterna kan var på att släcka lampan för två tuppar. Istället för att lägga energi på något jag inte kan styra över bestämmer jag mig för at gå upp och fota soluppgången. Nere på stranden är det redan folk, jag förstår att dom är fiskare. Nyfiken som jag är går jag fram och börjar nyfiket fråga om livet som fiskare här nere på Filipinerna. Får veta att det är en livsuppgift som går i generationer och att man är det alla dagar i veckan. Killen jag pratade med gillade det han gjorde och tänkte fortsätta med sin uppgift. Min första tanke var på skillnaderna på våra vardagar och om inte han var den lyckligt lottade ?

Min promenad fortsatte längs stranden och min jakt på föremål att fota. Jag tog av mig på fötterna för att gå en bit ut i havet. När jag återvänder till mina tofflor så sitter där en hund som sedan gör mig följe under morgonen. När det är dags att återvända till min bungalow så sätter jag mig ner på huk och pratar med hunden. Jag säger tack för sällskapet och att nu ska jag återvända till mitt rum. Då sätter sig hunden ner och tittar på mig och jag går iväg. När jag vänder mig om efter en stund så sitter den kvar och tittar på mig. Hoppas vi ses imorgon för då vill jag åter igen se soluppgången.