Så sant

ext

Något som man drabbas av emellanåt och själv också sänder ut både på gott och ont, eller ??



Stanna upp ett ögonblick

Urban Gattzén

Jag bad min son skriva en text åt mig för att förklara vad mina bilder betyder och varför jag fotar. När jag fick texten blev jag mållös. Aldrig tidigare har jag fångats av en text på detta vist. Han hittade nyckeln in till mitt innersta rum. Här kommer texten:

Mångt och mycket idag handlar om hur fort allt ska gå. Man ska skriva över 40 ord i minuten utan att stava fel. Man ska ligga i 82 km/h på en 60-väg. Den nya Beckfilmen ska helst upp på dreamfilmz innan den går att hyra. Man ska få likea att någon man inte känner har kommenterat något man inte bryr sig om ett klipp om man inte sett, trots att det varit viralt i hela 10 minuter. Vi är helt besatta av just det ögonblicket. Det perfekta ögonblicket. Det där ögonblicket som aldrig någonsin kommer tillbaks. När planeterna står i kors, Leif GW för en gångs skull pratar en fullständig mening utan att mumla och Rolling Stones på riktigt spelar sin sista turné. Det är som att vi är betingade att tro att det är just dem minutrarna, dem som kommer stå oss absolut dyrast, skulle inträffa när vi letar efter en parkeringsplats på ICA. De där 2 minuterna som aldrig kommer tillbaks. Och under tiden vi sliter för att fånga varje ögonblick, kämpar för att få ett så individualistiskt liv som möjligt, bortom alla måsten om jakten på det perfekta ögonblicket, flyr stressens soldater ur skyttegravarna opp för att bekämpa kriget mot magsåret som bara växer sig större för var dag som går. Men sen kom kameran. Helt plötsligt kunde vi fånga de där exakta ögonblicken. Nu behövde vi aldrig oroa oss igen. Skynda ut i skogen, fota första bästa talgkotte, stressa hem, hämta barnen, upp på facebook, märk texten med ”vardagslugnet”. Stresslaga brässerad oxkind med jordärtskockspurée på salviasky men glöm för f*n inte att ta kort på det. Mina bilder handlar inte om de där exakta, snabba, flyende, magiska ögonblicken. För det är inte det livet handlar om. Det behöver inte vara perfekta bilder, där reflektionen från en nyutslagen viols daggdroppe skapar en hel galax av astrala färger inuti dess knappnålsyta, strax innan den sakta faller ner för att glömmas bort. Glömmas bort och aldrig komma igen. Mina kort är statiska ögonblick som ser ut att ha varit där för alltid. Mina kort handlar inte om att fånga det exakta ögonblicket där solens strålar  skapar skuggspel som hade fått självaste Rembrandt att rodna. Mina kort handlar om att vara där man är, och tillåta sig vara där man är. Utan reflektion, utan baktanke, utan annan mening än att bara vara. En stilla ro i sitt andeväsen där man blir ett med den rostiga bulten, den saltvättade och solblekta, alldeles imperfekta plankorna. Ögonblick som alltid har varat.”

Text av Viktor Gattzén



Att ge är en egenskap som läker

Urban Gattzén

 

Ett stillastående är tillbakagång, oavsett din hastighet så är drömmar, mål och visioner hälsosamt. Det ger hopp, energi och längtan man har alltid dessa att plocka fram när det är uppförs backar eller gropar i ens väg. När jag lyssnar på framförallt ungdomar framtids tro fylls även jag av energi. Vi har en plikt att stötta och hjälpa alla som inte har detta med sig på sin resa. Ofta räcker det att ta sig tid och lyssna sitta en stund och reflektera och drömma tillsammans.