Urban Gattzén

En gång för många år sedan var jag på barnens skolavslutning på Vallarna i Falkenberg. Ni vet dom var i den där åldern då man som pappa kände sig som stålmannen och dom fortfarande bara var barn. Vi åkte alltid till Liseberg på deras avslutningar och dom fick själva bestämma när vi skulle åka hem. Sed vanligt så skulle någon hålla tal och önska dom ett härligt sommarlov. Denna gången var det en präst som fått uppgiften och han sa en sak som jag aldrig har glömt. Han frågade barnen vilket ord som var svårast att säga men som gjorde väldigt gott efteråt när man sagt det. Kommer ihåg alla vilda gissningarna från barnen innan någon av dom kläckte det rätta svaret. Förlåt ! Jag minns att jag blev alldeles varm inombords och fick en tår i ögat. Fick en massa flash backs på ögonblick då jag inte sagt det för att det var så svårt att få fram det. Men sen den dagen har jag verkligen ändrat mig på denna punkten för när det pockar på och vill komma fram tänker jag på prästen och just denna stunden på mina barns skolavslutning på Vallarna.