Ibland tar bara orken slut

Urban Gattzén

Det drabbar oss alla på olika sett vi har kört på för hårt och för länge. Tiden för återhämtning har lagts åt sidan och vi prioriterar ner oss själva. Varför? Nu närmar vi oss en högtid då vi fyller på med saker som ska göras utan att dra ner på allt vi redan gör. Varför? Igår var jag inne i en butik för att handla en sak men hittade den inte så jag blev tvungen att fråga en expedit. Hon stod redan och hjälpte en massa andra men tillslut blev det min tur. Jag såg i hennes ögon hur stressad hon var och att hon andades med korta snabba andetag. När jag gick mot kassan kom hon springande när hon sprang förbi mig sa jag andas du hinner du måste vara rädd om dig. Då stannade hon och sa ta TACK och log sen sa hon jag vet, Just det vi vet men ändå pressar vi oss själva det behövs mellan varven men då behöver vi också ge oss tid för lika mycket återhämtning! Det ger vi oss inte, om vi i normala fall kan lyfta 50 kg och nu lägger på 70 kg på stången så tar orken slut fortare därför är den bästa julklappen till oss själv mer egen tid för att klara av dessa perioderna.



Skapa stunder du tycker om

Urban Gattzén

En stund jag själv älskar och sätter högt värde på infaller varje år den vara i ett halvår och jag kan ta del av den varje dag. Det är när jag börjar mata fåglarna på senhösten! Dom ger mig mer än vad jag ger dom, varje morgon när jag vaknar så hör jag deras kvitter och när ljuset infinner sig går jag upp och tittar på deras aktiviteter. Jag står i fönstret och har alla mina tankar fria då fylls jag av en glädje som en meditation. Denna återkommande stund byter jag inte ut mot något annat möjligtvis en kram från mina nära och kära.

 



Har ni en vägg ledig?

Urban Gattzén

Då ska ni vara med på min utlottning, välj vilken av bilderna ni skulle vilja vinna och skriv en text varför just den bilden tilltalar er. Skriv sedan ner det i ett mail och skicka till urban@gattzen.se och håll tummarna Lycka till mina vänner !



Mina drömmar är en stor del av mitt liv

Urban Gattzén

I vintras åkte jag till Filipinerna för att fundera över vad jag ville göra dom närmsta åren. Alla drömmar som ständigt gjort mig påmind om saker jag ville uppleva innan det var försent. Vad var det som gjorde att en del förblev bara drömmar och inte hade förverkligats? En sådan var att börja måla på mina fotografier, så när jag kom hem gjorde jag slag i saken. Kontaktade en nära vän som är konstnär och frågade honom om jag kunde få låna hans ateljé. Sagt och gjort så blev det och jag älskade det men sedan så släppte jag det trots att jag älskade det. Varje gång det dök upp så letade jag efter motstånd för att slippa fortsätta det var mycket märkligt. Som vanligt var det en rädsla som hindrade mig var kom den ifrån? Jag bestämde mig för att möta denna rädsla genom att agera gå ut öppet och söka en lokal att stå och måla i. Det tog 1 dag efter min fråga i sociala medier att få napp om lokal. Insikten och det jag kom fram till vara att jag gör det för mig själv och inte för någon annan min rädsla var vad andra skulle tycka om mina tavlor. Ja ni hör hur dumt det låter och att det grundar sig i självkänsla och inget annat återigen gör den fälleben på mina drömmar som så många gånger förut men ju mer jag vågar utmana den ju mer känner jag att jag utvecklas. Varför skriver jag och berättar om detta jo för när jag vågar agera och berätta öppet så växer den så är det för mig. Kanske får det också någon mer att känna igen sig och ta tag i en egen dröm lycka till mina vänner.



Gamla vägar öppnar inga nya dörrar

Urban Gattzén

En vecka nere på vingården i Tyskland var som att byta livet under en vecka, nya intryck, människor och platser ger nya insikter. Resan på 200 mil med en nära vän där samtalen om livet hela tiden fick nya dörrar att öppnas på glänt ger själen en stunds total frihet. Affirmationer om framtiden gav omedelbart resultat ju tydligare bilden är desto bättre chanser får man.

Livet på vingården kom man snabbt in i förvisso monotont men det reflekterade man inte speciellt över då naturen hela tiden var totalt närvarande. Det var människorna och deras berättelse som hela tiden fyllde på energiförråden samtalen runt kvällsmaten som på gick i 4 timmar varje kväll. Speciellt från två av männen som berätta om sin uppväxt i forna Östtyskland och familjens egna berättelse om alla åren på gården. Min vän som var med på resan har levt på gården tidigare under fyra år och som gjort resan möjlig gav mig många nya insikter. Någonstans i allt detta så känner jag att denna resa var meningen och att jag kommer att göra fler resor för att öppna nya dörrar.

Fotograferingen blev av denna gången kameran höll och inte som på resan till Filipinerna nu återstår bara arbetet med alla foton det ser jag verkligen framemot att få jobba med nu när hösten och vintern står för dörren. Min lista över platser och människor jag vill träffa och få uppleva fylls ständigt på. Kanske blir det en vecka i en Sameby någon gång i framtiden när jag delar med mig av min lista så öppnas nya dörrar och det är en del av hela upplevelsen.



Vem skapar ögonblicken som består?

Livsnjuta Urban Gattzén

Ju mer jag fotografera desto mer nyfiken blir jag på vad eller vem som skapar dessa ögonblick. Plötsligt kryper en känsla på mig om att något i min närhet vill få min uppmärksamhet. Då stannar jag upp och känner in varifrån det kommer. Vilket sinne är det som känner in dessa energier? Hade jag läst det jag skriver nu för 10 år sedan hade jag reagerat skeptiskt. Nu kan jag inte ignorera det längre. Det sker verkligen något får mig att ta in stunden och leta efter motivet. Känslan är positiv och kärleksfull som när man tänker på alla man älskar så fylls jag av tillit till livet. Handlar det bara om att vara här och nu i stunden? Så tacksam över att jag vågar skriva och berätta om dessa stunder känner att jag ska dela med mig och att jag inte är ensam om detta.



Har du tid en stund?

Urban Gattzén

En bild säger mer än 1000 ord heter det. När jag lanserade mina posters för en vecka sedan fick jag ett meddelande från en person som berättade vad en av mina bilder betydde för hen. Berättelsen berörde mig djupt samtidigt som jag kände glädje över att få vara en del i sammanhanget.

Nu frågar jag er som läser min blogg, vill DU så får du gärna berätta om denna bilden berättar något för dig. Skriv dina tankar här om du vill dela med dig eller skicka berättelsen till mig personligen. Jag känner att bilderna växer när jag får ta del av när folk delar med sig av deras känslor. Oh ja alla som skriver någon rad är med på en utlottning av denna poster.



Det stod ett övergivet hus i skogen

Urban Gattzén

Nu kommer poster nummer 2 av min nya serie av foton som lanseras nu i höst. Bilderna har måtten 40×30 och alla är svartvita. För några år sedan blev jag uppring av en kvinna från Vitryssland som tyckte om mina foton. Hon bloggade på ryska och undrade om jag ville ställa upp på en intervju om mitt fotograferande. Vi träffades över en fika för att sedan gå ut i skogen och göra intervjun under en promenad i skogen. Efter ett tag kom vi fram till ett övergivet hus mitt i skogen. Platsen var magisk på många sett och historiens vingslag fanns närvarande. Känslan jag kände då kommer fram varje gång jag tittar på bilden, nyfikenheten om vem eller vilka som bott i huset startar min fantasi. Det jag fick reda på om huset var att det byggdes någon gång under 1700 talet och beboddes fram till 1900 talet.



Sida 3 av 54« Första...234...Sista »