Urban Gattzén

Visst är det så att man utvecklas av motgångar men ibland kämpar man så mycket mot motvinden att man glömmer att stanna upp och reflektera. När allt blåser emot en brukar jag fundera på vad som skulle hända om jag bara släppte och tog ut en nya riktning. Med facit i hand efteråt så inser jag att jag inte riktigt var klar för just den uppgiften utan behövde lite ny erfarenhet från annat håll. Nästa gång jag försökte så gick det lättare och jag inser att när det är som jobbigast låser jag många av mina sinnen för att all kraft går åt till att kämpa. Det blir helt enkelt svår att tänka klart.

Här om dagen när jag var ut och gick funderade jag över vilka vindar jag just nu kämpade emot. Blev förvånad då jag upptäckte att det var flera stycken. Ett par av dessa ville jag helt enkelt inte längre skulle bli av men dom fanns kvar i mitt beteende. Det var nyttigt att inse att jag skulle släppa dom för att kliva upp på nya vägar som låg framför mig men som jag inte sett på grund av dessa gamla som fortfarande tog kraft av mig.

Tror jag städar undan några till idag och ser om några nya vägar eller stigar ytterligare dyker upp för det är helt okey att pröva nytt och dessutom är det gott att ha medvind igen.