Urban Gattzén

Så har det hänt igen ett möte med en ny bekantskap som korsat min väg. Jag tror på att regelbundet få sitta ner med människor och reflektera är mer värt än mycket annat här i livet. Igår fick jag återigen göra detta med en man i min egen ålder som också gjort 30 år i högt tempo och haft världen som arbetsplats. Samtalet handlade om kloster liv, ledarstilar, kultur och konst. Varje människas resa innehåller visdom och erfarenheter som hjälper andra människor med deras pussel. Vi berörde också ämnet skolan och där landade vi åter igen i avsaknaden mötet mellan elever och folk som gjort resan. Jag har under många år föreläst på skolor och träffat många ungdomar som är rädda för att ta steget ut i vuxenlivet. Dom säger att vi får lära oss för lite om vad som egentligen väntar när dom lämnar studierna. Lärarna gör ett enastående jobb men får aldrig lugn och ro då deras arbetssätt hela tiden ändras av folk som inte är i verksamheten. För att ungas energi ska fortsätta att brinna behöver dom kontinuerligt få träffa på personer från verkligheten. Då kommer dom att se möjligheter och få en trygghet som grund där självkänslan blir en vän för livet.