Hade givit mig några extra dagar ledigt då jag hörde det knackade på ytterdörren. Utanför stod en gammal barndomsvän som sedan 20 år tillbaka lever på en ö på andra sida jorden. Han var ute och cyklade, chansade på att jag var hemma. Satte på kaffe och vi slog oss ner ute i trädgården, sätt du dig i solen sa han jag får tillräckligt med sol när jag är hemma sa han och log. Vi började prata gamla minnen men kom ganska fort in på livet han lever idag och på skillnaderna mellan våra kulturer. Man kände tydligt hur han anpassat sig till sitt nya hemland och deras levnadssätt. Samtalet blir väldigt intressant när vi kommer in på hur vi behandlar våra äldre, vi konstaterar att inga likheter fanns alls. Jag skäms när jag inser hur fel jag tycker vi gör när vi oftast sätter våra på hem. Han berättar hur deras gamla är med familjen ända till slutet. Kontakten mellan barnen och dom gamla är något som ger mycket kärlek och glädje till dom äldre.

Efter 4 timmar i solen hoppar vi upp på våra cyklar och kör runt då slår hans lugn mig, under hela vårt samtal är han närvarande och här och nu. När vi konstaterar att klockan närmar sig 6 säger han det var en go eftermiddag vi fick. När jag ser honom försvinna längs Ätran på sin gamla damcykel för att åka hem fylls jag av glädje. Något i mig har blivit helt all oro är bortblåst jag mår fantastiskt.

En dag kommer jag att åka och hälsa på honom på hans ö och få uppleva allt det han lärt sig älska.

Urban Gattzén