Urban Gattzén

Förra året var jag på en skola och föreläste för mellanstadieelever ett möte som skulle sätta ett livslångt spår. Deras energier fyllde klassrummen och jag lyckades fånga deras uppmärksamhet vilket är en stor utmaning. Efter varje pass stannade alltid några kvar som ville byta några ord eller bara ta i hand för att tacka,

När jag avslutade den sista dragningen ropade en kille sluta inte jag vill höra mer. Bra betyg tänkte jag och log. På vägen ut stannar samma grabb till framför mig och säger: -Jag skulle vilja ha dig som lärare. Tack sa jag och kanske kommer jag tillbaka en annan gång om jag får. Nu när jag tänker efter så kommer jag att bära med mig hans ord resten av mitt liv för han träffade mig rakt in i själen.

Samtidigt får jag en insikt att han vet inte om hur djupt berörd jag blev och jag undra om jag själv någon gång har berört någon på samma sett med min ord någon gång. Tänk att det är ju inte så svårt att ibland bara berätta vad man känner direkt till någon istället för att bara behålla det får sig själv. Som sagt det kan ju ge ett livslångt ljust minne.


Liknande inlägg: