Urban Gattzén

Dagen började med en go känsla jag skulle till min tryckare för att hämta ut nya tavlor som skall till en speciell utställning i Malmö. Det är alltid lika spännande att hämta ut tavlorna och se dom live första gången. Min “tryckaer” öser beröm över bilderna varje gång och det mår jag mycket väl av ska ni veta. På väg dit ringer min vän som förövrigt är ljudtekniker mig. Varför jag berättar om hans jobb kommer ni att förstå strax. Han frågar om vi ska åka till motorbanan och titta på STCC det vill jag gärna sagt och gjort vi åker dit. Båda har semester och min vän berättar att imorgon åker han till Tyskland klockan 05.00. När STCC bilarna rullar ut på banan kollar jag in prins Carl Philip lite extra och tänker att jag hade gärna bytt plats med honom om en bara för en dag och också fått köra med dom stora grabbarna.

När Carl Philip närmar sig kurvan där vi står ringer min väns telefon, det är SVT. Dom befinner sig på Öland och bygger för kronprinsessans födelsedag och berättar att ett mixerbord har rasat paniken är nära. Jag ser min väns ansiktsuttryck och gissar att han tänker nu ryker min Tysklands resa all världens väg. Just då snurrar Carl Philip framför oss med sin Volvo. Då slår det mig jag ska hjälpa din storasyster så att hon får fira sin dag, jag säger till min vän jag kan köra till Öland i natt och leverera mixerbordet. Sagt och gjort hem och berätta för min fru att ikväll får du sova ensam för jag ska rädda Victorias födelsedag och direktsändningen till svenska folket. Jag ser mina tavlor jag hämtat tidigare och inser att dom måste signeras och lämnas in för ramning då jag behöver dom nästa vecka. Åker förbi “tavel-killen” lämnar tavlorna och berättar att jag är på väg till Öland. Du har väl kameran med dig säger han. Nej svarar jag där kommer att vara svart när jag är framme svarar jag. Fast jag kände i hela kroppen att han hade rätt.

Kommer fram vid 22 tiden kör fel nere i hamnen i Borgholm och kommer ut mot en pir där solen just förvinner blodröd ner i horisonten. Varför, varför, varför, tog jag inte kameran, sätter mig istället och följer den ner i havet och tar bilder med ögonen som jag kan plocka fram för mitt inre när jag får tillfälle.

Hittar SVT bussarna ställer bilen och går ut, killarna hade gått och ätit säger en tekniker som är kvar vid bussen. Vi börjar samtala och det visar sig att han just kommit hem efter 3 veckor i Jordanien då dom hyr en buss för sina sändningar. Jag berättar att jag också varit i Jordanien minns min resa dit då jag fick se staden Petra och badade i Dödahavet.

Då kommer alla SVT killar tillbaka samtliga kommer fram och hälsar och tackar för min insatts jag känner mig för en stund ganska betydelsefull. Vi baxar av bordet jag går ett var på scenen som imorgon kommer att vara i centrum. Plötslig får jag en insikt över vad det är jag gjort och känner att jag är en liten pusselbit i en jättestor helhet, det känns riktigt bra !

Nu vet varken Victoria eller Carl Philip om min insatts men om Victoria någon gång sitter och googlar på sig själv och hittar detta inlägg så kanske skriver hon tack i mitt kommentarfält. Då ska du veta Victoria att denna bild av dom blårosorna har jag uppkallat efter dig och vill du så vill jag ge dig denna tavlan det är bara att höra av sig.

Ha den äran / Urban,


Liknande inlägg: