Urban Gattzén

Klockan ringer 06.00 och jag kommer på mig själv att jag ler när jag stänger av klockan en hel dag ligger orörd och väntar. Ligger kvar en stund och lyssnar på fåglarna utanför som redan är i full gång blundar och spara ögonblicket i mitt inre, ler igen. Tar plats i kapellet 10 minuter före utsatt tid vill känna in och verkligen göra mitt besök på klostret fullt ut. En och en kommer nunnorna in i kapellet och intar sina platser en av dem tänder ljus innan hon sätter sig.

Det är tyst morgonbön mitt livs första 52 år gammal får jag ytterligare en pusselbit till mitt liv och jag känner hur saknad den varit. Plötsligt har 50 minuter gott nunnorna reser sig och försvinner ut. Själv sitter jag kvar en stund och reflekterar ensam vilket jag gjorde efter alla besök även fortsättningsvis hela veckan.

Går ner till bäcken en stund innan frukosten och sätter mig på bänken och lyssnar på vattnets porlande och fåglarnas kvitter. Funderar på vad jag ska fylla min dag med tankarna går till min ner packade kamera som legat orörd i ett år hemma. Kliver in i matsalen där står 5 bord på 3 av dem står det en skylt med texten ”tystbord” där sätter man sig om man inte vill samtala under måltiden. Efter som jag är ensam gäst spelar det ju ingen roll vilket jag väljer. Dörren öppnas och in kommer syster Sofie med min frukostvagn hon dukar upp min frukost och tänder ett ljus.

Väl uppe på rummet plockar jag upp mina 3 nerpackade böcker, 2 av dem är sönder lästa och en är helt orörd trotts att den är inköpt för många år sedan. Lyfter upp den och läser namnet på den ”Fem personer du möter i himlen” förstår att nu är det dags stunden är kommen. För första gången i mitt liv sträckläser jag en bok och när jag slår ihop den är det lunch.

I matsalen står syster Therese och dukar fram min lunch jag frågar om en vacker promenadväg hon tipsar om dammarna och berättar om hur jag tar mig dit. När jag kommer fram ser jag 5 stora dammar avskilda med vallar uppskattar att det är 2500-3000 meter runtom. Platsen är vacker och även här är fågellivet stort, när jag kommit halvvägs går jag ut på en brygga och sätter mig i solskenet. Tankarna är mitt enda sällskap och dom är ovanliga på något vis enklast skulle jag beskriva dom som väldigt självständiga. Jag skulle beskriva det som att sitta mitt på en äng och att runt omkring springer lyckliga människor springer personer som jag tycker mycket om.

När jag fortsätter min promenad kommer jag fram till ett litet skjul med en infoskylt om fisket i dammarna. Jag läser nyfiket och bannar mig att jag inte hade packat med mig mina fiske grejor. När jag står där kliver en äldre man fram ur skjulet vi hälsar på varandra. Jag frågar hur djupa dom är han svara cirka 3 meter och dom handgrävdes i slutet av 1800-talet för att förse Lund med dricksvatten får jag veta. Sedan berättar han sin livshistoria och att han arbetar ideellt som fiskeombudsman för dammarna. Efter 30 minuter är han klar jag lägger handen på hans axel och tackar honom för pratstunden och önskar honom en fin dag. Jag börjar gå men du frågar han om jag vill ha en broschyr om fisket han säger att det kan han åka och hämta åt mig. Jag tackar för erbjudandet men berättar att jag memorerat www-adressen så jag klarar mig med den.

Väl tillbaka på klostret ser jag syster Therese hålla på i rabatterna jag går fram och byter några fraser. Berättar om mötet med mannen vid dammarna hon ler och säger det ringde just en man som lovade komma förbi med lite nyfångad fisk senare. Tanken slog mig stunden jag gav mig tid att lyssna på honom var det ett resultat av detta? Efter en stund vid bäcken åter igen så gick jag till kapellet innan kvällsmaten och lyssnade på ett evangelium och till nunnornas vackra sång och idag spelade syster Sofie harpa och jag fick återigen en försmak på att livet är enastående vackert.