Minns ni, när vi var små och skulle rita? Man satt på knä eller stod på köksstolen ibland låg man på golvet kritor överallt. Fullständigt försvann man in i en värld där inga begränsningar fanns och fantasin var ens bästa vän en helt underbar känsla. Varför slutade många av oss med något som vi tyckte var så kul?