Som liten var samtalet med mig själv viktigare än jag förstod då. Inte det tysta som alltid försiggår inne i huvudet utan det verbala som sedan försvann under många år. Idag är det en regel och rutin i min vardag och ett stort hjälpmedel.

Speciellt när jag själv ger en följdfråga tillbaka som oftast kommer helt oväntat. Ibland har jag varit när att be mig själv hålla tyst så irriterande och jobbigt har det känts. Men det handlar ju bara om mina egna känslor och hur jag förhåller mig till det jag resonerar kring. Då impulsivitet är något jag har fått i överflöd har jag på detta viset fått en bättre balans i många lägen där jag ibland var för snabb med mina åsikter.

Det som hjälper mig mest i dessa samtalen är när jag inte bara låter saken snurra i nuet uppe i huvudet tar ner det i magen för att låta det landa lite först. Nästan som om jag lägger det i en go fåtölj och låter det hitta den där goa ställningen då är det dags att komma med sitt svar, låta dom impulsiva och intensiva tankarna bara andas och komma till sans. Nu lyckas jag inte alla gånger då finns ett enkelt ord att ta till om man ställt till med en skada !

FÖRLÅT svårare är det inte och det känns underbart efteråt.

Urban Gattzén