GAZZZADSC02521

 

Mitt i natten kylan biter i skinnet mörkret dominerar inte mycket som ger oss något att glädjas åt. Ibland så har vi alla stunder som kan kännas som en mottiga och oss övermäktiga. Så ger vi oss en stund av stillhet och eftertanke och ser det finns något som vi ändå tycker om.

Då glömmer vi kylan och mörkret och får en varm känsla som fyller oss med värme och drömmar. Bara vi ger oss stunderna vi behöver för att se igenom och bortom det som för stunden som känns tungt. En natt uppe i Jämtland fick jag syn på denna frusna björk, jag stod och väntade på en vän som gått för att tömma sin brevlåda.

Dagen hade varit full av intryck och jag hade fått ta del av de hemlösas läge i Östersund. Vi hade träffa på dom i en kyrka som stod öppen för deras skull dom berättade om sina öden och det gjorde ont att höra om deras livsöden.

Hade svårt att släppa känslan minns speciellt en man som när han berättade bara pratade om allt vacker han gjort och varit med om. Så mycket värme i hans ögon trots sin utsatta situation det var något gudomligt runt honom som än idag ger mig en varm känsla.

Dagen efter tog min vän med mig ut på Frösön till Frösökyrka, han stannade bilen och sa att denna kyrka måste du få uppleva inifrån så vi gick in. Han berättade att Wilhem Petterson Berger hade bott på ön och att han spelat i kyrkan.Jag visste att han varit en stor svensk tonsättare men hade inte lyssnat på hans verk. Vi var helt ensamma i kyrkan. Efter en tag säger min vän sätt dig på en bänk och blunda en stund och ta in känslan som finns i denna kyrka. Det blev en stund av stillhet som gav mig ett indre lugn. Så plötsligt hör jag orgeln börja ljuda en psalm spelas och den fyller hela lokalen.

Jag kan inte säga hur länge jag satt och lyssnade på musiken men jag minns den fantastiska känslan jag fick. Så tystnar den ner och jag slår upp ögonen sakta och återvänder. Då ser jag min vän sitta vid orgeln som står längst fram i kyrkan. Han ler och säger att vara kantor är min stora dröm jag rycker in när det behövs har spelat hela mitt liv. Mina föräldrar ville att jag skulle bli läkare och så blev det men att vara kantor är fortfarande min stor dröm.

En upplevelse jag nog aldrig glömmer nägot hände med mig den dagen i Frösökyrka.


Liknande inlägg: