Min mamma berättar ofta om en händelse som hände när jag var 3 år. Vi var ute och gick med min lillasyster som låg i barnvagn. Vi kom till ett ställe där det fanns ett industrispår som tågen använde för att lossa och lasta gods i hamnen. När jag ser det spåret frågar jag min mamma

– Går det tåg här?

– Ja svarar min mamma, ibland. Efter en lång stund frågar jag min mamma.

– När är ibland ? Inte så ofta kanske du tänker och det är ju ett klokt och vuxet svar. Men för en kille på 3 år så fanns det nog andra funderingar, det är ju så barn tänker.

I julhelgen träffade jag en vän som passerat dom 60 som berättade att han varit bort bjuden under helgerna och då fanns där en kille på 3 år.

Han sa att han ägnat en stor del av kvällen med honom och lekt med hans bondgård, tagit sig tid och tyckte det var fantastiskt roligt. Så plötsligt hade killen sagt.

– Kan jag få komma hem till dig och leka?

– Klart du kan svarade min vän tillbaka.

– Har ni päron hemma då, sa killen blixt snabbt.

Undra var det kom ifrån förmodligen är det hans favorit frukt. Nu är det ju spontaniteten jag gillar som barn har.

Vart tar den vägen när vi växer upp tror du ?

Urban Gattzén