En egen ö

Gattzén

Dagen börjar med en dörr knackning från mina ny vunna vänner backpacker ungdomarna. Dom har pratat med Klas en 70-årig gubbe som berättat att man kan hyra en uppblåst ö och där finns en plats kvar. Behöver inte tänka länge det är lite som om någon frågar ska du med till månen. Jag väljer att inte visa bilder från vår fantastiska eftermiddag för detta måste upplevas. Min fru gjorde ett in spel i mitt inre när jag skulle ta mig upp på ön efter ett dopp utanför ön. “sälen” min gud va det va svårt att komma upp igen backpacker ungdomarna knöt sig av skratt och jag hoppas vid min gud att dom inte fotade. Nu drar dom vidare till andra äventyr jag kommer att sakna dom det är så hälsosamt att umgås med ungdomar.  Men jag har fixat så att vi kommer att ses igen! Golf, sommar fest och några vill ha min foto för att göra tavlor och jag tror vi kommer att mötas igen på Filippinerna en dag !

 



Om du fortfarande inte har hittat…, fortsätt leta

Urban Gattzén

Balansen i livet är något man själv är ansvarig för och har sin egen målbild om hur man vill att den ska se ut. Många pratar om att dom vill ha just balans men har ingen tydlig bild av var dom vill ha. Börja smått titta på obalanserna som stjäl energi och som skapar stress och frustration. Kapa topparna och börja med dig själv för du själv är grundfundamentet för att få ordning på resten i din vardag. Du kommer inte att orka att hjälpa andra i längden om inte Du själv befinner dig där du vill befinna dig.



Om gräset verkar grönare på andra sidan beror det på att du har glömt bort att vattna ditt eget.

Urban Gattzén

Detta gäller ju i alla sammanhang relationen, familjen, barnen, vänner och kollegorna på sin arbetsplats. Se dom som ballonger börjar luften sina så ta dig tid att blåsa upp den igen. Är det hål i ballongen sluta blås berätta för dom inblandade att kan vi inte gemensamt laga denna ballongen annars så letar jag upp en ny. Av alla ballonger så har jag inte nämnt den viktigaste Din egen. Den behöver mest omsorg men glöms oftast bort för man fokuserar på alla andras. Då uppstår det en massa svårigheter för man bränner ut sig själv förr eller senare. Ge dig den egen tid du behöver gör saker du mår bra av och får kraft ifrån denna vana skapar din balans i livet samtidigt den viktiga kontakten mellan hjärtat och själen.



Ditt liv utvecklar sig i förhållande till ditt mod.

001-20110322-134615

Ensamheten har två sidor den valda och den icke valda. För mig är den valda ensamheten stunder då jag tillsammans med mig själv växer som människa. Ibland tror jag att den icke valda gör att man inte får ta del av den valda för man helt enkelt inte tycker om den. Den har utvecklats till en stor rädsla och dom stunder man får bara tömmer en själv på kraft. Jag har ingen enkel lösning på detta mer än att man kan utmana sig själv och att ibland måste man våga utveckla det man inte tycker om. Gå igenom den trånga passagen för att möta det fina som alltid finns på andra sidan.



Klosterliv dag 3

Urban Gattzén

Medvetet eller omedvetet klockan ringde inte 06,30 vaknade 08,00 känner mig lika utvilad som dag 10 på en fjortondagars semester. Bestämmer mig för att hoppa frukosten greppar min bok ”Tao enligt Puh” fåglarna blir mitt sällskap genom fönstret strömmar deras kvitter in. När jag tittar på bokens framsida tänker jag på frågan man ibland får vilka 4 skulle du bjuda till en måltid, tror man ställer den i något program på SVT ja ni fattar. Nalle Puh är och har alltid varit mitt första val och efterrätten hade varit honung i alla dess former.

Vid 10 tiden lägger jag undan boken för att ta kameran för att ta en promenad. På väg genom matsalen greppar jag en frukt och kommer på mig själv att jag bara druckit en kopp kaffe under min vistelse. Inser att många koppar under en dag är ganska onödiga något man kan minska på.

När jag kommer fram till dammarna är vädret som en svensk sommardag slår mig ner vid kanten och lägger mig ner i solen. Den stora frågan jag tog med mig till klostret gör sig påmind jag blundar och låter själen berätta för mig vad den tycker. När jag är klar slår det mig att Puh och själen måste vara släkt all klokhet och visdom jag fått till mig idag har gett varje cell i kroppen energi.

När jag sätter mig upp ser jag fiskeombudsmannen på andra sidan jag vinkar till honom han vinkar tillbaka. Det måste finnas en annan väg hem tänker jag än det jag brukar ta. Jag ler åt mig själv för så funkar jag nyfiken på att upptäcka nytt är ett signum rutiner har aldrig varit min grej. Sagt och gjort genom buskar och snår går jag plötsligt står jag på en vildvuxen plats och inser att det är dags att vända jag kommer inte vidare. Innan jag börjar gå tänker jag på hur denna plats ser ut när allt är utslaget här måste vara helt fantastiskt. Letar motiv att fota men hittar inget utan tar in plats och spara en bild i mitt inre som jag ser just nu när jag skriver om platsen.

Tillbaka på klostret så är det dags för lunch står och väntar på att syster Sofie ska rulla in vagnen med min måltid. Det står 7 stycken glasburkar på bänken som innehåller tesorter som nunnorna gjort av örter, blommor och kryddor från deras kryddträdgård. På en lapp står också vad dom olika sorterna är bra för, jag läser den och upptäcker att alla utom en är beskrivna. Den som inte finns med är torka ringblomma jag blir nyfiken på egenskaperna som den kan ha bestämmer mig för att fråga syster Sofie som just då rullar in matvagnen.

Ni har ett spännande te sortiment jag blev nyfiken på ringblommans egenskaper men dom står inte med här på lappen kan du berätta om dom frågar jag. Hon svarade att den systern som skötte det inte längre var kvar på klostret och att hon själv inte kunde något alls om det så det får du Googla sa hon. Jag skrattade till när hon sa Googla det kom lite överraskande och oväntat.

Efter lunchen går jag till biblioteket hittar en bok om katolicismen 25 vanliga frågor och svar för den oinvigda slår mig ner i en bekväm fåtölj och börjar läsa. Efter ett tag hör jag någon komma in men ser inte vem hör att dörren stängs till ett annat rum. Det har jag glömt att berätta man tar av sig skorna så mina stod innanför dörren så den som kom in förstod att jag var där. Efter ett tag hör jag personen börjar parata franska och tänker att den läser högt ur någon fransskrift. Inte riktigt rätt kanske tänker jag när jag hör skratt då förstår jag att det är telefon hon pratar i och alldeles säkert med deras systerkloster nere i Frankrike.

Innan högmässan går jag till meditationslunden följer den mossklädda stigen och stannar halvvägs säter mig på en bänk där en staty av Jungfru Maria är infälld i en ur huggen stock väldigt vackert nedanför är en liten rabatt med snödroppar. Där känner jag tydligt hur min egendialog med mig själv har blivit en del av min vardag det är själen som får mer utrymme och jag tycker väldigt mycket om detta. Det var detta jag kom för att upptäcka känner jag starkt hur något varmt längst in i mig släpps fri och känsla inom mig säger äntligen.

 



Klosterliv dag 2

Urban Gattzén

Klockan ringer 06.00 och jag kommer på mig själv att jag ler när jag stänger av klockan en hel dag ligger orörd och väntar. Ligger kvar en stund och lyssnar på fåglarna utanför som redan är i full gång blundar och spara ögonblicket i mitt inre, ler igen. Tar plats i kapellet 10 minuter före utsatt tid vill känna in och verkligen göra mitt besök på klostret fullt ut. En och en kommer nunnorna in i kapellet och intar sina platser en av dem tänder ljus innan hon sätter sig.

Det är tyst morgonbön mitt livs första 52 år gammal får jag ytterligare en pusselbit till mitt liv och jag känner hur saknad den varit. Plötsligt har 50 minuter gott nunnorna reser sig och försvinner ut. Själv sitter jag kvar en stund och reflekterar ensam vilket jag gjorde efter alla besök även fortsättningsvis hela veckan.

Går ner till bäcken en stund innan frukosten och sätter mig på bänken och lyssnar på vattnets porlande och fåglarnas kvitter. Funderar på vad jag ska fylla min dag med tankarna går till min ner packade kamera som legat orörd i ett år hemma. Kliver in i matsalen där står 5 bord på 3 av dem står det en skylt med texten ”tystbord” där sätter man sig om man inte vill samtala under måltiden. Efter som jag är ensam gäst spelar det ju ingen roll vilket jag väljer. Dörren öppnas och in kommer syster Sofie med min frukostvagn hon dukar upp min frukost och tänder ett ljus.

Väl uppe på rummet plockar jag upp mina 3 nerpackade böcker, 2 av dem är sönder lästa och en är helt orörd trotts att den är inköpt för många år sedan. Lyfter upp den och läser namnet på den ”Fem personer du möter i himlen” förstår att nu är det dags stunden är kommen. För första gången i mitt liv sträckläser jag en bok och när jag slår ihop den är det lunch.

I matsalen står syster Therese och dukar fram min lunch jag frågar om en vacker promenadväg hon tipsar om dammarna och berättar om hur jag tar mig dit. När jag kommer fram ser jag 5 stora dammar avskilda med vallar uppskattar att det är 2500-3000 meter runtom. Platsen är vacker och även här är fågellivet stort, när jag kommit halvvägs går jag ut på en brygga och sätter mig i solskenet. Tankarna är mitt enda sällskap och dom är ovanliga på något vis enklast skulle jag beskriva dom som väldigt självständiga. Jag skulle beskriva det som att sitta mitt på en äng och att runt omkring springer lyckliga människor springer personer som jag tycker mycket om.

När jag fortsätter min promenad kommer jag fram till ett litet skjul med en infoskylt om fisket i dammarna. Jag läser nyfiket och bannar mig att jag inte hade packat med mig mina fiske grejor. När jag står där kliver en äldre man fram ur skjulet vi hälsar på varandra. Jag frågar hur djupa dom är han svara cirka 3 meter och dom handgrävdes i slutet av 1800-talet för att förse Lund med dricksvatten får jag veta. Sedan berättar han sin livshistoria och att han arbetar ideellt som fiskeombudsman för dammarna. Efter 30 minuter är han klar jag lägger handen på hans axel och tackar honom för pratstunden och önskar honom en fin dag. Jag börjar gå men du frågar han om jag vill ha en broschyr om fisket han säger att det kan han åka och hämta åt mig. Jag tackar för erbjudandet men berättar att jag memorerat www-adressen så jag klarar mig med den.

Väl tillbaka på klostret ser jag syster Therese hålla på i rabatterna jag går fram och byter några fraser. Berättar om mötet med mannen vid dammarna hon ler och säger det ringde just en man som lovade komma förbi med lite nyfångad fisk senare. Tanken slog mig stunden jag gav mig tid att lyssna på honom var det ett resultat av detta? Efter en stund vid bäcken åter igen så gick jag till kapellet innan kvällsmaten och lyssnade på ett evangelium och till nunnornas vackra sång och idag spelade syster Sofie harpa och jag fick återigen en försmak på att livet är enastående vackert.

 



“Baravara” dag de e lyx på riktigt tycker jag !

Urban Gattzén

Läste idag om någon som uppskattade vardagslunken mer än något annat. Först tyckte jag det lät lite märkligt med vid en stunds eftertanken landade det även hos mig. Vi har blivit lovade av SMHI att det först riktiga snön ska falla idag och det ser jag fram emot ljuset som uppstår gör oss gott. Så nu ska jag fylla på alla fågelmatare och njuta av snöfall och alla fåglar som kommer för att äta.



Återhämtning årets julklapp

Urban Gattzén

I helgen åkte min hustru och jag tillsammans med goda vänner till en stuga i skogen utan el och rinnande vatten. Ryggsäcken med alla vardags bestyr släppte så fort jag klev ur bilen. Sinnena vaknade till liv och hela min själ tog kommandot över stunden och fick mig att bara vara.

Vi vandrade i urskog, tittade på stjärnhimlen, satt vid elden både ut och inne hela tiden kände jag att jag släppt något löst i mig själv. Begränsningarna i mina tankar upphörde och känslan att något som inte tidigare fått utrymme inom mig hade nu tagit plats. Någon form av healing som besökte varje cell i mig för att kolla att hela jag mådde väl.

Är det så enkelt att bara släppa loss vår själ ge den plats att få flöda fritt inom oss? Är det så att vi bara ger det ett begränsat utrymme i vardagen och fyller oss själva med en massa måsten, oro eller prestationer för att få gillande?

Sluta nu och fundera på vad ni ska ge alla i julklapp och ge bort en vandring i skogen, vid havet eller någon annan plats ni älskar att vara på. Tänk att få vara tillsammans med den man älskar på en plats man älskar och bara vara det är oslagbart. Våga ge din själ ett möte med en annan själ och låt dom få komma fram från sin förvaring.



Fågelkvitter väcker mig istället för ett sms

Urban Gattzén

När vi bytte till vintertid är det dags att hänga ut fågelautomaterna på baksidan av huset. En tradition jag haft ända sedan vi flyttade in i huset. Mitt intresse för småfåglar har alltid varit stort inte för att jag kan så många vid deras namn utan för deras sällskaps skull. Runt 07.00 hör jag hur dom kommer fram och börjar äta deras sång är ljuvlig och jag fylls av positiv energi. Jag ställer mig vid fönstret och ser deras aktivitet och tittar på dem en stund. Är övertygad om att dom vet att jag tittar, ibland ligger jag bara och lyssnar det är obetalbart. Dom markerar när något tar slut, ja så är det då sätter dom sig på fönstebläcket och kvittrar. Jag hör deras små fågelfötter trippa mot plåten för att dra min uppmärksamhet till sig. När jag kikar ut flyger dom till den automaten som är tom.

Många vaknar av en väckarklocka, ett sms eller ett inkommande mail då är man direkt inne i tempot som är högt och man är påpassad. Varför inte slå av all elektronik när man går och lägger sig och ge sig själv en stund med ro det första stunden när man slår upp ögonen. Vi måste ge oss mer tid till att hinna landa och vara med oss själva. Vårt beteende skickar vi vidare på våra barn som enligt alla undersökningar sällan eller aldrig stannar upp.



Sida 2 av 3123