Energikällan är själens arbetsplats

Urban Gattzén

En av mina energikällor är ungdomar och idag möter jag tillsammans med en vän 25 stycken som i sommar skall få pröva på att driva ett eget företag. Glöden, entusiasmen & förväntningarna fyller lokalen. Att få vistas tillsammans med dessa ungdomar är obeskrivbart. Hur dom hela tiden kliver över trösklar och utveckar sin självkänsla och sitt självförtroende måste upplevas. Kunskap är aldrig en börda utan en nyckel till att öppna nya väger för framtiden.



Klosterliv dag 3

Urban Gattzén

Medvetet eller omedvetet klockan ringde inte 06,30 vaknade 08,00 känner mig lika utvilad som dag 10 på en fjortondagars semester. Bestämmer mig för att hoppa frukosten greppar min bok ”Tao enligt Puh” fåglarna blir mitt sällskap genom fönstret strömmar deras kvitter in. När jag tittar på bokens framsida tänker jag på frågan man ibland får vilka 4 skulle du bjuda till en måltid, tror man ställer den i något program på SVT ja ni fattar. Nalle Puh är och har alltid varit mitt första val och efterrätten hade varit honung i alla dess former.

Vid 10 tiden lägger jag undan boken för att ta kameran för att ta en promenad. På väg genom matsalen greppar jag en frukt och kommer på mig själv att jag bara druckit en kopp kaffe under min vistelse. Inser att många koppar under en dag är ganska onödiga något man kan minska på.

När jag kommer fram till dammarna är vädret som en svensk sommardag slår mig ner vid kanten och lägger mig ner i solen. Den stora frågan jag tog med mig till klostret gör sig påmind jag blundar och låter själen berätta för mig vad den tycker. När jag är klar slår det mig att Puh och själen måste vara släkt all klokhet och visdom jag fått till mig idag har gett varje cell i kroppen energi.

När jag sätter mig upp ser jag fiskeombudsmannen på andra sidan jag vinkar till honom han vinkar tillbaka. Det måste finnas en annan väg hem tänker jag än det jag brukar ta. Jag ler åt mig själv för så funkar jag nyfiken på att upptäcka nytt är ett signum rutiner har aldrig varit min grej. Sagt och gjort genom buskar och snår går jag plötsligt står jag på en vildvuxen plats och inser att det är dags att vända jag kommer inte vidare. Innan jag börjar gå tänker jag på hur denna plats ser ut när allt är utslaget här måste vara helt fantastiskt. Letar motiv att fota men hittar inget utan tar in plats och spara en bild i mitt inre som jag ser just nu när jag skriver om platsen.

Tillbaka på klostret så är det dags för lunch står och väntar på att syster Sofie ska rulla in vagnen med min måltid. Det står 7 stycken glasburkar på bänken som innehåller tesorter som nunnorna gjort av örter, blommor och kryddor från deras kryddträdgård. På en lapp står också vad dom olika sorterna är bra för, jag läser den och upptäcker att alla utom en är beskrivna. Den som inte finns med är torka ringblomma jag blir nyfiken på egenskaperna som den kan ha bestämmer mig för att fråga syster Sofie som just då rullar in matvagnen.

Ni har ett spännande te sortiment jag blev nyfiken på ringblommans egenskaper men dom står inte med här på lappen kan du berätta om dom frågar jag. Hon svarade att den systern som skötte det inte längre var kvar på klostret och att hon själv inte kunde något alls om det så det får du Googla sa hon. Jag skrattade till när hon sa Googla det kom lite överraskande och oväntat.

Efter lunchen går jag till biblioteket hittar en bok om katolicismen 25 vanliga frågor och svar för den oinvigda slår mig ner i en bekväm fåtölj och börjar läsa. Efter ett tag hör jag någon komma in men ser inte vem hör att dörren stängs till ett annat rum. Det har jag glömt att berätta man tar av sig skorna så mina stod innanför dörren så den som kom in förstod att jag var där. Efter ett tag hör jag personen börjar parata franska och tänker att den läser högt ur någon fransskrift. Inte riktigt rätt kanske tänker jag när jag hör skratt då förstår jag att det är telefon hon pratar i och alldeles säkert med deras systerkloster nere i Frankrike.

Innan högmässan går jag till meditationslunden följer den mossklädda stigen och stannar halvvägs säter mig på en bänk där en staty av Jungfru Maria är infälld i en ur huggen stock väldigt vackert nedanför är en liten rabatt med snödroppar. Där känner jag tydligt hur min egendialog med mig själv har blivit en del av min vardag det är själen som får mer utrymme och jag tycker väldigt mycket om detta. Det var detta jag kom för att upptäcka känner jag starkt hur något varmt längst in i mig släpps fri och känsla inom mig säger äntligen.

 



Klosterliv dag 2

Urban Gattzén

Klockan ringer 06.00 och jag kommer på mig själv att jag ler när jag stänger av klockan en hel dag ligger orörd och väntar. Ligger kvar en stund och lyssnar på fåglarna utanför som redan är i full gång blundar och spara ögonblicket i mitt inre, ler igen. Tar plats i kapellet 10 minuter före utsatt tid vill känna in och verkligen göra mitt besök på klostret fullt ut. En och en kommer nunnorna in i kapellet och intar sina platser en av dem tänder ljus innan hon sätter sig.

Det är tyst morgonbön mitt livs första 52 år gammal får jag ytterligare en pusselbit till mitt liv och jag känner hur saknad den varit. Plötsligt har 50 minuter gott nunnorna reser sig och försvinner ut. Själv sitter jag kvar en stund och reflekterar ensam vilket jag gjorde efter alla besök även fortsättningsvis hela veckan.

Går ner till bäcken en stund innan frukosten och sätter mig på bänken och lyssnar på vattnets porlande och fåglarnas kvitter. Funderar på vad jag ska fylla min dag med tankarna går till min ner packade kamera som legat orörd i ett år hemma. Kliver in i matsalen där står 5 bord på 3 av dem står det en skylt med texten ”tystbord” där sätter man sig om man inte vill samtala under måltiden. Efter som jag är ensam gäst spelar det ju ingen roll vilket jag väljer. Dörren öppnas och in kommer syster Sofie med min frukostvagn hon dukar upp min frukost och tänder ett ljus.

Väl uppe på rummet plockar jag upp mina 3 nerpackade böcker, 2 av dem är sönder lästa och en är helt orörd trotts att den är inköpt för många år sedan. Lyfter upp den och läser namnet på den ”Fem personer du möter i himlen” förstår att nu är det dags stunden är kommen. För första gången i mitt liv sträckläser jag en bok och när jag slår ihop den är det lunch.

I matsalen står syster Therese och dukar fram min lunch jag frågar om en vacker promenadväg hon tipsar om dammarna och berättar om hur jag tar mig dit. När jag kommer fram ser jag 5 stora dammar avskilda med vallar uppskattar att det är 2500-3000 meter runtom. Platsen är vacker och även här är fågellivet stort, när jag kommit halvvägs går jag ut på en brygga och sätter mig i solskenet. Tankarna är mitt enda sällskap och dom är ovanliga på något vis enklast skulle jag beskriva dom som väldigt självständiga. Jag skulle beskriva det som att sitta mitt på en äng och att runt omkring springer lyckliga människor springer personer som jag tycker mycket om.

När jag fortsätter min promenad kommer jag fram till ett litet skjul med en infoskylt om fisket i dammarna. Jag läser nyfiket och bannar mig att jag inte hade packat med mig mina fiske grejor. När jag står där kliver en äldre man fram ur skjulet vi hälsar på varandra. Jag frågar hur djupa dom är han svara cirka 3 meter och dom handgrävdes i slutet av 1800-talet för att förse Lund med dricksvatten får jag veta. Sedan berättar han sin livshistoria och att han arbetar ideellt som fiskeombudsman för dammarna. Efter 30 minuter är han klar jag lägger handen på hans axel och tackar honom för pratstunden och önskar honom en fin dag. Jag börjar gå men du frågar han om jag vill ha en broschyr om fisket han säger att det kan han åka och hämta åt mig. Jag tackar för erbjudandet men berättar att jag memorerat www-adressen så jag klarar mig med den.

Väl tillbaka på klostret ser jag syster Therese hålla på i rabatterna jag går fram och byter några fraser. Berättar om mötet med mannen vid dammarna hon ler och säger det ringde just en man som lovade komma förbi med lite nyfångad fisk senare. Tanken slog mig stunden jag gav mig tid att lyssna på honom var det ett resultat av detta? Efter en stund vid bäcken åter igen så gick jag till kapellet innan kvällsmaten och lyssnade på ett evangelium och till nunnornas vackra sång och idag spelade syster Sofie harpa och jag fick återigen en försmak på att livet är enastående vackert.

 



Urnan är klokt att ha koll på

Urban Gattzén

Jag visualiserar en urna varje dag för att känna hur mycket energi jag har att använda när jag vaknar. Är den fylld till 75% så kan jag vara generös med att ge till min omgivning och till dom som har brist på det. Är nivån under 50% behöver jag fokusera på att få upp nivån och inte förbruka den på min omgivning. Hur fyller man på med energi finns det kvick fix ? Ja och nej svarar jag på det. Ibland lurar man sig själv och gör saker som ger falsk energi den är som en sockerkick kort värkande och när den upphör tömmer vår urna ännu mer.

Det är när man gör saker som man själv säger gilla men i själva verket gör för att många andra säger att det är bra. Man känner inte in själv på djupet utan tar till en falsk kvick fix. Om man bara sätter sig och andas en stund släpper tankarna och fokuserar på det man riktigt mår bra så kommer lugnet och tillslut ler man då är man i mål.

Sen kan det räcka med att ta en promenad, gå längs havet eller i skogen, slå en signal till någon man älskar eller bara vara. Ställ klockan en kvart tidigare så kan du stämma av nivån i urnan och är nivån för låga ska den upp. Känn in nivån under dagen går den ner så är miljön du befinner dig inte bra gör något åt det eller finn en ny miljö. Ditt mål ska vara att ha en hög nivå när du går hem efter din dag. Som sagt ta din stund med att andas regelbundet så kommer allt annat av sig själv.



Valet eller icke valet

Våga Urban Gattzén

Ensamheten har två sidor den valda och den icke valda. För mig är den valda ensamheten stunder då jag tillsammans med mig själv växer som människa. Ibland tror jag att den icke valda gör att man inte får ta del av den valda för man helt enkelt inte tycker om den. Den har utvecklats till en stor rädsla och dom stunder man får bara tömmer en själv på kraft. Jag har ingen enkel lösning på detta mer än att man kan utmana sig själv och att ibland måste man våga utveckla det man inte tycker om. Gå igenom den trånga passagen för att möta det fina som alltid finns på andra sidan.



Titta inte bakåt, det är inte dit du är på väg

Jag får ofta en fråga när jag jobbar med personligutveckling. Vad är det vanligaste felet man gör varför kommer man inte vidare i sin utveckling? Otryggheten och rädslan i att inte veta om det okända och våga släppa taget. Man vet vad man har och även om det inte är vad man vill ha så väljer man att stanna kvar i det. Mål är till stor hjälp eller rättare sagt veta om vart man är på väg är en bra start och då krävs det att titta framåt.

Urban Gattzén



Stå inte kvar utanför möjligheternas dörr, gå in utan att knacka.

Urban Gattzén

Rådfråga magen för i magen bor själen då möjligheten dyker upp. Om alla beslut tas av huvudet så förminskas själen och rädslan att göra fel får för stort utrymme. Det är samarbetet mellan dessa två som ska utvecklas för att nå fram till livets källa.             Väl framme vid källan finns en oas som är en återhämtnings och viloplats. Där får själen en möjlighet att visa sin fulla potential och du behöver bara lyssna till det den har att säga.



Leta upp nyckeln till din dörr

Urban Gattzén

 

Ni skall få ta del av en historia som jag själv gick in i utan att riktigt fatta konsekvenserna. Under mina 20 år som ledare på olika företag kom jag till en punkt då jag kände att något fattades en märklig tomhet gav sig tillkänna vid olika tillfällen. Förstod inte vad det var, känslan var som att stå mitt i en stor sal med massa dörrar och hälften av dörrarna var stängda.

Slog undan känsla hela tiden och sprang in i dörrarna som var öppna, där inne fanns allt jag strävat efter och uppnått i överflöd. Tyckte att jag inte behövde mer än ”mycket av allt”.

Nu när jag tittar tillbaka så förstår jag rädslan jag hade i att öppna dörrar som var stängda. Enkelt beskrivit så var öppna dörrar mitt självförtroende och stängda min självkänsla. Att bara våga använda hälften av dörrarna begränsade självinsikten.

Idag är det annorlunda nu är utmaningen att hitta stängda dörrar. Resan dit tog många år och jag samlade på mig mängder av nycklar hela tiden men en dag hittade jag en dyrk som låste upp samtliga dörrar men det är en annan historia.

 



Självinsikt

Urban Gattzén

Som liten var samtalet med mig själv viktigare än jag förstod då. Inte det tysta som alltid försiggår inne i huvudet utan det verbala som sedan försvann under många år. Idag är det en regel och rutin i min vardag och ett stort hjälpmedel.

Speciellt när jag själv ger en följdfråga tillbaka som oftast kommer helt oväntat. Ibland har jag varit när att be mig själv hålla tyst så irriterande och jobbigt har det känts. Men det handlar ju bara om mina egna känslor och hur jag förhåller mig till det jag resonerar kring. Då impulsivitet är något jag har fått i överflöd har jag på detta viset fått en bättre balans i många lägen där jag ibland var för snabb med mina åsikter.

Det som hjälper mig mest i dessa samtalen är när jag inte bara låter saken snurra i nuet uppe i huvudet tar ner det i magen för att låta det landa lite först. Nästan som om jag lägger det i en go fåtölj och låter det hitta den där goa ställningen då är det dags att komma med sitt svar, låta dom impulsiva och intensiva tankarna bara andas och komma till sans. Nu lyckas jag inte alla gånger då finns ett enkelt ord att ta till om man ställt till med en skada !

FÖRLÅT svårare är det inte och det känns underbart efteråt.



Jag skulle vilja ha dig som lärare

Urban Gattzén

I veckan var jag på en skola och föreläste för mellanstadieelever ett möte som skulle sätta ett livslångt spår. Deras energier fyllde klassrummen och jag lyckades fånga deras uppmärksamhet vilket är en stor utmaning. Efter varje pass stannade alltid några kvar som ville byta några ord eller bara ta i hand för att tacka,

När jag avslutade den sista dragningen ropa en kille sluta inte jag vill höra mer. Bra betyg tänkte jag och log. På vägen ut stannar samma grabb till framför mig och säger: -Jag skulle vilja ha dig som lärare. Tack sa jag och kanske kommer jag tillbaka en annan gång om jag får. Nu när jag tänker efter så kommer jag att bära med mig hans ord resten av mitt liv för han träffade mig rakt in i själen.

Samtidigt får jag en insikt att han vet inte om hur djupt berörd jag blev och jag undra om jag själv någon gång har berört någon på samma sett med min ord någon gång. Tänk att det är ju inte så svårt att ibland bara berätta vad man känner direkt till någon istället för att bara behålla det får sig själv. Som sagt det kan ju ge ett livslångt ljust minne.



Sida 2 av 3123