“Då är ensamhet ett ord som inte finns”

Urban Gattzén

Men bara om min älskade väntar

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och i natt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå…
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå…
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet
Och bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

/Nationalteatern



Jag samlar på beröm

Side Turkiet - Urban Gattzén

Och … kanske du tänker det är väl inget att skriva om, eller? Jo jag vill gärna berätta för mig tog det 42 år innan jag lärde mig att ta in det och spara dom värmande orden. Tidigare sa jag Tack men trodde inte på det folk sa ej heller sparade jag på berömmet jag fick. Mitt ute på Atlanten föll polletten ner från ingenstans kom det och jag förstod att beröm från min omgivning bygger självkänslan. Även när jag själv ger mig en klapp på axeln stärker det också självkänslan. Dock måste man ta in det spara och upprepa det speciellt när det är uppförs backar i livet. När jag ändrade detta beteende så behövde jag inte överdriva mitt självförtroende som dittills varit ett sett att kompensera bristen på självkänsla. Kanske några av mina vänner ler och tycker att ditt självförtroende är något som ni mellan varven stör er på sant så sant. Nu är det så att jag är glad att insikten kommit till mig och att jag behöver jobba på det hela tiden. Ett av dom största stegen jag tagit i denna resan är att börja blogga, trots mina brister i meningsuppbyggnad, stavning och särskrivning så vågade jag. Just det nu ger jag mig själv beröm det är hälsosamt pröva själva glöm inte spara det inrerummet det blir aldrig fullt ju mer du fyller på desto bättre kommer du att må.



Du är anledningen till någons leende

Gattzén

Under ens livstid så är en uppgift att få sin omgivning att le och må bra en av det viktigaste. Lyckas man bra med detta så kommer resultatet ganska omgående tillbaka. Det man ger kommer alltid tillbaka och ett leende ger snabbt resultat. Andra saker tar längre tid men kommer förr eller senare. Skillnaden är när man ger utan att tappa energier då gör man rätt och det är då självvalt. När man ger och inte gör det i ren reflex så kostar det mer än det smakar. Då kostar det mer och det tar längre tid att fylla på med nya energier. För när man ger i ren reflex så fyller man på och mår bättre än när man ger och det känns fram tvingat eller att någon kräver så tappar man i stället.



Tillit och rädsla har mycket gemensamt

Urban Gattzén

Båda två kräver att du tror på saker som du inte kan se. Är det så enkelt JA jag tror det. Någonstans i våra hjärnor eller våra hjärtan finns en väg som delar sig och vi behöver göra ett val, ska jag ta den till höger eller vänster? Väljer vi tilliten så blir våra liv glädjefyllda vi får självkänsla, självförtroende och glädjen att hjälpa andra. Däremot dom gånger man tar rädslansväg gör vi oss själva små och självförtroende, självkänsla och glädjen uteblir som regel. Den upplevda kärleken och den obesvarade kärleken finner du på dessa vägar också dock inte på samma väg! Djur och små barn känner energier det gör vi också om vi tar tillitensväg pröva nästa gång du står vid ditt vägskäl du kommer inte att ångra dig! Vi ses på tillitensväg min vän / Urban Gattzén



Att ge av sin tid och lyssna kan vi alla bidra med

Gattzén

För 10 år sedan åkte jag med som klassförälder på en skolresa ner till Barcelona. Under resan så hamnade man på olika platser i bussen och fick lite tid att samtala med ungdomarna som skulle ta steget att lämna grundskolan och ge sig ut i vuxen världen. Ett av samtalen har etsat sig fast det var med en elev som kommit som flyktig och vi talade om drömmar och mål i framtiden. Vi passerade basketarenan som man använde vid Olympiskaspelen 1992. När vi passerade så sa han att 2016 skall jag vara med i OS och spela basket. Vi har fortsatt att träffas under åren och samtalat både irl. och på sociala medier. I lördags skrev han att det var länge sedan vi sågs så nu på onsdag skall vi ses över en lunch då skall jag påminna honom om det han sa i Barcelona. I vintras sprang jag på en annan elev som sa du harr alltid varit en idol för mig under min uppväxt, tack sa jag och rodnade nyfiken som man är så frågade jag vad får dig att tycka det frågade jag. Jo du har alltid lyssnat och tagit dig tid man har vetat att du funnits om man skulle behöva prata med någon som lyssnar. Stort att ta in att man varit ett sådant stort stöd utan att man vetat om det. När man nu kommit upp i åldern så är dessa kvitton enormt värmande och stunder man gärna tar in och tar fram i ögonblick när man själv behöver lite kärlek.



Går det att sägas finare?

13241400_241669469535006_6269453632371314954_n

Denna fina björn som förövrigt varit min kollega under mina år på Disneykoncernen har dom mest slående fina citat. Idag nära jag hittade denna som jag förövrigt aldrig tidigare sett så dök mina när upp i mitt inre. Tänk att bilden som jag ser sitter så förankrat i min själ tillsammans med dom jag älskar. Vem ser du när du läser texten? Om man varje dag när man vaknar ägnar en stund att ta fram bilder i sitt inre på alla man älskar så är jag övertygad om att dagen blir helt fantastisk eller vad tror du ?



Vem vill du ska ringa dig om du fick önska och drömma en stund

13139030_10153753447758757_1484583920005930042_n

Nu vänder vi på frågeställningen vem borde DU ringa som betytt mycket för dig under din uppväxt. När man ställer sig denna fråga så dyker det upp många äldre personer och många av dem sitter ensamma och skulle leva länge på ett samtal. När jag föreläser på gymnasium och högskolor brukar jag ta med mig vykort och ställa denna fråga. Där efter så får den som vill komma fram och hämta ett vykort för att ofta skicka till någon som stått dom nära under deras uppväxt. Ofta skickar eleverna till mormor, farfar eller någon annan släkting som sitter ensam i ett hem någonstans som dom inte haft kontakt med på många år. Tänker nu att er gamla mormor får detta kort från er hur blir hennes reaktion? Just det hon läser det om och om igen, visar det för alla som kommer och ställer det där hon ser det hela tiden! Kärleken du visar går inte att beskriva för denna kanske ganska ensamma själ så mitt tips är skicka lite vykort nu när våren står för dörren och sprid värme och kärlek.



Stanna upp ett ögonblick

Urban Gattzén

Jag bad min son skriva en text åt mig för att förklara vad mina bilder betyder och varför jag fotar. När jag fick texten blev jag mållös. Aldrig tidigare har jag fångats av en text på detta vist. Han hittade nyckeln in till mitt innersta rum. Här kommer texten:

Mångt och mycket idag handlar om hur fort allt ska gå. Man ska skriva över 40 ord i minuten utan att stava fel. Man ska ligga i 82 km/h på en 60-väg. Den nya Beckfilmen ska helst upp på dreamfilmz innan den går att hyra. Man ska få likea att någon man inte känner har kommenterat något man inte bryr sig om ett klipp om man inte sett, trots att det varit viralt i hela 10 minuter. Vi är helt besatta av just det ögonblicket. Det perfekta ögonblicket. Det där ögonblicket som aldrig någonsin kommer tillbaks. När planeterna står i kors, Leif GW för en gångs skull pratar en fullständig mening utan att mumla och Rolling Stones på riktigt spelar sin sista turné. Det är som att vi är betingade att tro att det är just dem minutrarna, dem som kommer stå oss absolut dyrast, skulle inträffa när vi letar efter en parkeringsplats på ICA. De där 2 minuterna som aldrig kommer tillbaks. Och under tiden vi sliter för att fånga varje ögonblick, kämpar för att få ett så individualistiskt liv som möjligt, bortom alla måsten om jakten på det perfekta ögonblicket, flyr stressens soldater ur skyttegravarna opp för att bekämpa kriget mot magsåret som bara växer sig större för var dag som går. Men sen kom kameran. Helt plötsligt kunde vi fånga de där exakta ögonblicken. Nu behövde vi aldrig oroa oss igen. Skynda ut i skogen, fota första bästa talgkotte, stressa hem, hämta barnen, upp på facebook, märk texten med ”vardagslugnet”. Stresslaga brässerad oxkind med jordärtskockspurée på salviasky men glöm för f*n inte att ta kort på det. Mina bilder handlar inte om de där exakta, snabba, flyende, magiska ögonblicken. För det är inte det livet handlar om. Det behöver inte vara perfekta bilder, där reflektionen från en nyutslagen viols daggdroppe skapar en hel galax av astrala färger inuti dess knappnålsyta, strax innan den sakta faller ner för att glömmas bort. Glömmas bort och aldrig komma igen. Mina kort är statiska ögonblick som ser ut att ha varit där för alltid. Mina kort handlar inte om att fånga det exakta ögonblicket där solens strålar  skapar skuggspel som hade fått självaste Rembrandt att rodna. Mina kort handlar om att vara där man är, och tillåta sig vara där man är. Utan reflektion, utan baktanke, utan annan mening än att bara vara. En stilla ro i sitt andeväsen där man blir ett med den rostiga bulten, den saltvättade och solblekta, alldeles imperfekta plankorna. Ögonblick som alltid har varat.”

Text av Viktor Gattzén



Ibland går orden rakt in i hjärtat

001-20110322-134615

Tre föreläsningar för 7:or på Söderskola tar på en gammal man. Men avslutningen med kommentaren från en elev gick rakt in i hjärtat. – Dig skulle jag vilja ha som morfar. Jag har föreläst i många år på skolor genom åren. Min samling av spontana kommentarer gör att jag fortsätter dom kan jag alltid plocka fram när det är lite motigt.



En egen ö

Gattzén

Dagen börjar med en dörr knackning från mina ny vunna vänner backpacker ungdomarna. Dom har pratat med Klas en 70-årig gubbe som berättat att man kan hyra en uppblåst ö och där finns en plats kvar. Behöver inte tänka länge det är lite som om någon frågar ska du med till månen. Jag väljer att inte visa bilder från vår fantastiska eftermiddag för detta måste upplevas. Min fru gjorde ett in spel i mitt inre när jag skulle ta mig upp på ön efter ett dopp utanför ön. “sälen” min gud va det va svårt att komma upp igen backpacker ungdomarna knöt sig av skratt och jag hoppas vid min gud att dom inte fotade. Nu drar dom vidare till andra äventyr jag kommer att sakna dom det är så hälsosamt att umgås med ungdomar.  Men jag har fixat så att vi kommer att ses igen! Golf, sommar fest och några vill ha min foto för att göra tavlor och jag tror vi kommer att mötas igen på Filippinerna en dag !

 



Sida 1 av 8123...Sista »