Det störts slöseriet i våra liv är den kärlek vi aldrig ger.

Gattzén

Återigen står jag framför stafflit och färglägger ett av min foton en ny känsla av välmående som kommit till mig med åren. Samtidigt läser jag boken “Finn din livsuppgift” av Robin Sharma. Hittar där en text av honom som säger så oerhört mycket!

“För varje år jag lever blir jag mer och mer övertygad om att det verkliga slöseriet i våra liv ligger i den kärlek vi inte ger, de krafter vi inte utnyttjar, den själviska försiktighet som inte riskerar något och som genom att försöka undan fly smärtan dessutom går miste om lyckan.”



Man kan inte förstå allt

Tulpan - Urban Gattzéner

Man kan inte förstå allt överskriften på dagens ämne väcker min nyfikenhet, varför skrev jag så när jag tittade på blombuketten? Jo jag har inte reflekterat eller känt något speciellt när jag sett en bukett blommor i ett hem under min uppväxt. Ju äldre jag blivit så har jag börjat uppskatta det mer och mer nu lägger jag märke till och uppskattar en bukett snittblommor och den känslan jag får. Vad har detta kommit ifrån? Jag kan släppa det och bara fortsätta njuta men min nyfikenhet är stor på dessa fenomen som kommer med åldern blommor är bara ett exempel som lockar fram denna underbara känsla. Glad Påsk till er som läser mina blogginlägg 7 år har jag skrivit och delat mina tavlor, tankar och foton utan att veta vilka många av er är. Vilka ni är väcker ännu mer nyfikenhet om vilka ni är men det får jag lära mig leva med.

 



Ernst hoppar högt i sina Birkenstock

Urban Gattzén

För 2 veckor sedan fick jag ett brev med en pins och en påse med 4 solrosfrö från “Entreprenörer tillsammans”. När jag såg fröna tänkte jag Ja Ja fin tanke men det kommer inte att funka, så jag tryckte ner dom med omsorg i en krukväxt som står på mitt kontor. Idag såg jag till min förvåning att dom rotat sig och blev överlycklig. Iväg och handla blomjord, leta kruka, hitta skål ( det blev en sockerskål)  :) och stöd i form av klädnypor ! Ernst gråter, trainee jobb på Blomsterlandet får jag tänka bort men Gud va stolt jag är. Min fru kommer att le och säga det är fint men vi har den på ditt kontor ;) Glad Påsk till er alla !



När alla pusselbitarna är himmelsblå

Urban Gattzén

Om livet är att lägga ett pussel och alla bitarna har samma färger så är det svårt att veta var man ska börja. När målen inte är självklara infinner sig ett tillstånd av total “bara vara” . Vem kan just då inte känna stress och börja titta på omgivningen som har massor av mål att jobba emot. Det är just då man ger sig tid att fundera på hur vill jag att mitt pussel ska se ut och sakta, sakta växer bilden fram. Kanske inte på ett ögonblick men när man släpper och låter tanken få utrymme så kan själen börja andas.



Gud vad jag saknar ljuset

Gattzén

Det gör vi nog lite till mans och nu äntligen har det vänt. Vill ändå visa denna bild jag fångade vid senaste fullmånen. En stark bild för mig idag när den dök upp så hade den fått ett nytt språk en ny betydelse som gav mig hopp.



Ägna mer tid åt dig själv

Frågan jag ställde till en grupp människor för några år sedan var. -Om dygnet innehöll 25 timmar vad skulle du gör med den extra timman? Förutom några unga i publiken som svarade “sova” sa alla andra egen tid! Dom fick utveckla vad det innebar energierna ökade i lokalen och det pratades oavbrutet. Jag har hörde egentligen inga önskemål som skulle vara en kostnad utan bara saker som skulle ge välmående. Nu till min fundering ! Är det så svårt att frigöra en timme egentligen, en timme som skulle göra att vi alla skulle må så mycket bättre? Vad händer med oss om vi skulle må bättre är inte det självklart?



Gamla vägar öppnar inga nya dörrar

Urban Gattzén

En vecka nere på vingården i Tyskland var som att byta livet under en vecka, nya intryck, människor och platser ger nya insikter. Resan på 200 mil med en nära vän där samtalen om livet hela tiden fick nya dörrar att öppnas på glänt ger själen en stunds total frihet. Affirmationer om framtiden gav omedelbart resultat ju tydligare bilden är desto bättre chanser får man.

Livet på vingården kom man snabbt in i förvisso monotont men det reflekterade man inte speciellt över då naturen hela tiden var totalt närvarande. Det var människorna och deras berättelse som hela tiden fyllde på energiförråden samtalen runt kvällsmaten som på gick i 4 timmar varje kväll. Speciellt från två av männen som berätta om sin uppväxt i forna Östtyskland och familjens egna berättelse om alla åren på gården. Min vän som var med på resan har levt på gården tidigare under fyra år och som gjort resan möjlig gav mig många nya insikter. Någonstans i allt detta så känner jag att denna resa var meningen och att jag kommer att göra fler resor för att öppna nya dörrar.

Fotograferingen blev av denna gången kameran höll och inte som på resan till Filipinerna nu återstår bara arbetet med alla foton det ser jag verkligen framemot att få jobba med nu när hösten och vintern står för dörren. Min lista över platser och människor jag vill träffa och få uppleva fylls ständigt på. Kanske blir det en vecka i en Sameby någon gång i framtiden när jag delar med mig av min lista så öppnas nya dörrar och det är en del av hela upplevelsen.



Vem skapar ögonblicken som består?

Livsnjuta Urban Gattzén

Ju mer jag fotografera desto mer nyfiken blir jag på vad eller vem som skapar dessa ögonblick. Plötsligt kryper en känsla på mig om att något i min närhet vill få min uppmärksamhet. Då stannar jag upp och känner in varifrån det kommer. Vilket sinne är det som känner in dessa energier? Hade jag läst det jag skriver nu för 10 år sedan hade jag reagerat skeptiskt. Nu kan jag inte ignorera det längre. Det sker verkligen något får mig att ta in stunden och leta efter motivet. Känslan är positiv och kärleksfull som när man tänker på alla man älskar så fylls jag av tillit till livet. Handlar det bara om att vara här och nu i stunden? Så tacksam över att jag vågar skriva och berätta om dessa stunder känner att jag ska dela med mig och att jag inte är ensam om detta.



Att ge av sin tid och lyssna kan vi alla bidra med

Gattzén

För 10 år sedan åkte jag med som klassförälder på en skolresa ner till Barcelona. Under resan så hamnade man på olika platser i bussen och fick lite tid att samtala med ungdomarna som skulle ta steget att lämna grundskolan och ge sig ut i vuxen världen. Ett av samtalen har etsat sig fast det var med en elev som kommit som flyktig och vi talade om drömmar och mål i framtiden. Vi passerade basketarenan som man använde vid Olympiskaspelen 1992. När vi passerade så sa han att 2016 skall jag vara med i OS och spela basket. Vi har fortsatt att träffas under åren och samtalat både irl. och på sociala medier. I lördags skrev han att det var länge sedan vi sågs så nu på onsdag skall vi ses över en lunch då skall jag påminna honom om det han sa i Barcelona. I vintras sprang jag på en annan elev som sa du harr alltid varit en idol för mig under min uppväxt, tack sa jag och rodnade nyfiken som man är så frågade jag vad får dig att tycka det frågade jag. Jo du har alltid lyssnat och tagit dig tid man har vetat att du funnits om man skulle behöva prata med någon som lyssnar. Stort att ta in att man varit ett sådant stort stöd utan att man vetat om det. När man nu kommit upp i åldern så är dessa kvitton enormt värmande och stunder man gärna tar in och tar fram i ögonblick när man själv behöver lite kärlek.



Barn är ärliga i överkant ibland

Urban Gattzén

Nu har det hänt igen 😊 idag var jag inbjuden att lyssna på 6:or som jobbat med det egna varumärket och framtida drömyrken. Jobbet startade i november och då var jag med och föreläste. När jag kommer in i dag möts jag av glädje och ert varmt mottagande. Vi har inte setts på 3 månader så en del har hänt inte riktigt det jag förväntade mig! Efter alla hi 5 säger en elev. – Du har allt blivit lite rundare sen sist. Av barn får man alltid höra sanningen /Trevlig helg!



Sida 1 av 212