När alla pusselbitarna är himmelsblå

Urban Gattzén

Om livet är att lägga ett pussel och alla bitarna har samma färger så är det svårt att veta var man ska börja. När målen inte är självklara infinner sig ett tillstånd av total “bara vara” . Vem kan just då inte känna stress och börja titta på omgivningen som har massor av mål att jobba emot. Det är just då man ger sig tid att fundera på hur vill jag att mitt pussel ska se ut och sakta, sakta växer bilden fram. Kanske inte på ett ögonblick men när man släpper och låter tanken få utrymme så kan själen börja andas.



Ägna mer tid åt dig själv

Frågan jag ställde till en grupp människor för några år sedan var. -Om dygnet innehöll 25 timmar vad skulle du gör med den extra timman? Förutom några unga i publiken som svarade “sova” sa alla andra egen tid! Dom fick utveckla vad det innebar energierna ökade i lokalen och det pratades oavbrutet. Jag har hörde egentligen inga önskemål som skulle vara en kostnad utan bara saker som skulle ge välmående. Nu till min fundering ! Är det så svårt att frigöra en timme egentligen, en timme som skulle göra att vi alla skulle må så mycket bättre? Vad händer med oss om vi skulle må bättre är inte det självklart?



Att ge av sin tid och lyssna kan vi alla bidra med

Gattzén

För 10 år sedan åkte jag med som klassförälder på en skolresa ner till Barcelona. Under resan så hamnade man på olika platser i bussen och fick lite tid att samtala med ungdomarna som skulle ta steget att lämna grundskolan och ge sig ut i vuxen världen. Ett av samtalen har etsat sig fast det var med en elev som kommit som flyktig och vi talade om drömmar och mål i framtiden. Vi passerade basketarenan som man använde vid Olympiskaspelen 1992. När vi passerade så sa han att 2016 skall jag vara med i OS och spela basket. Vi har fortsatt att träffas under åren och samtalat både irl. och på sociala medier. I lördags skrev han att det var länge sedan vi sågs så nu på onsdag skall vi ses över en lunch då skall jag påminna honom om det han sa i Barcelona. I vintras sprang jag på en annan elev som sa du harr alltid varit en idol för mig under min uppväxt, tack sa jag och rodnade nyfiken som man är så frågade jag vad får dig att tycka det frågade jag. Jo du har alltid lyssnat och tagit dig tid man har vetat att du funnits om man skulle behöva prata med någon som lyssnar. Stort att ta in att man varit ett sådant stort stöd utan att man vetat om det. När man nu kommit upp i åldern så är dessa kvitton enormt värmande och stunder man gärna tar in och tar fram i ögonblick när man själv behöver lite kärlek.



När man tittar ner i sin ryggsäck och reflekterar över saker man bär med sig är det klokt att slänga ut stenarna som ligger där som andra lagt dit.

Urban Gattzén

För fyra år sedan korsades våra vägar Håkan och min, en konstnär, filosof och författare. Redan vid vårt första möte berättade jag om en dröm att få tillbringa en hel dag i en konstateljé med färger och en duk. Nu ska det ske idag åker jag ut till hans stuga på landet med en duk och en canvas bild och ska pröva på att vara konstnär för en dag. För mig är detta ett stort steg och jag behöver plocka fram mod för att genomföra detta. Det är samma mod som jag tog fram när jag började blogga något jag fick höra under hela min skolgång av lärarna DU kan inte måla/rita eller skriva/stava, Så är det säkert men deras uppfattning får ju stå för dom jag gör det på mitt vis och det trivs jag med. När man tittar ner i sin ryggsäck och reflekterar över saker man bär med sig är det klokt att slänga ut stenarna som ligger där som andra lagt dit.



Karin Boye hade rätt i dikten “Nya vägar”

12552843_10153504915238757_3640156546398947799_n

I tre veckor har jag legat på en ö och filosoferat, då kameran gick sönder första dagen har fotandet fått läggas åt sidan. Inte ledsen över det då har jag en bra anledning att återvända ! Nu på väg mot en ny vardag förra gången jag vände blad i min karriär var exakt för 12 år sedan. Då på en segelbåt mellan Västindien och Portugal. Två gånger i mitt yrkesliv har jag gett mig själv tre veckor till att leta nya vägar i mitt yrkesliv. Något jag rekommenderar till er som bara tänkt tanken men inte kommer till skott.

Nya vägar

Här går nya vägar.
Låt oss vandra fromma.
Kom, låt oss söka
någon ny och vacker blomma.

Kasta det vi äger!
Allting nått och färdigt
livlöst oss tynger,
dröm och sång och dåd ej värdigt.

Liv är det som väntar,
det man ej kan veta...
Kom, låt oss glömma!
Låt oss nytt och fagert leta!

/Karin Boye


Han ler varje morgon och gör min dag

DSC00039

Han sitter där varje morgon och rensar ogräs eller sopar stenplattorna rena. I början nickade jag till honom sedan sa jag go morron nu stannar jag och pratar. vi förstår inte varann men han ler och nickar. Så fort vi ses fylls jag av energi våra världar är så olika men han ger hela tiden av sig själv utan att han vet om att han gör det. Hela denna resan har gett mig mer än jag kunde ana på grund av denna man. Vilken gåva han har den vill jag få tag i och kunna förmedla till alla som jag möter.



Dom log och hälsade mig välkommen

Urban gattzén

Klockan 04.00 gal den första tuppen 10sekunder senar gal grann tuppen jag vaknar med ett ryck. Nya ljud får mig att undra var är jag, vad händer ? Just de tänker jag med ett leende äntligen är jag här hos min barndomsvän på Bantayan Island! Mitt hjärta mjuknar och jag tänker låt dom gala vem bryr sig? 05.30 funderar jag på hur stora böterna kan var på att släcka lampan för två tuppar. Istället för att lägga energi på något jag inte kan styra över bestämmer jag mig för at gå upp och fota soluppgången. Nere på stranden är det redan folk, jag förstår att dom är fiskare. Nyfiken som jag är går jag fram och börjar nyfiket fråga om livet som fiskare här nere på Filipinerna. Får veta att det är en livsuppgift som går i generationer och att man är det alla dagar i veckan. Killen jag pratade med gillade det han gjorde och tänkte fortsätta med sin uppgift. Min första tanke var på skillnaderna på våra vardagar och om inte han var den lyckligt lottade ?

Min promenad fortsatte längs stranden och min jakt på föremål att fota. Jag tog av mig på fötterna för att gå en bit ut i havet. När jag återvänder till mina tofflor så sitter där en hund som sedan gör mig följe under morgonen. När det är dags att återvända till min bungalow så sätter jag mig ner på huk och pratar med hunden. Jag säger tack för sällskapet och att nu ska jag återvända till mitt rum. Då sätter sig hunden ner och tittar på mig och jag går iväg. När jag vänder mig om efter en stund så sitter den kvar och tittar på mig. Hoppas vi ses imorgon för då vill jag åter igen se soluppgången.



Svara alltid på alla samtal som talar till ditt hjärta

Urban Gattzén

Själen har blivit min följeslagare efter många år då jag inte lyssnat för jag tog mig inte tid så har vi alltid en stund ihop varje dag nu. Kanske hänger det ihop med att man blir äldre och klokare hade önskat att någon mycket tidigare hade upplyst mig om denna fina vän.



Ibland måste Du låta den viktigaste personen i ditt liv vara Du

Urban Gattzén

Kanske är detta en av våra viktigaste uppgifter under vår tid här nere på jorden. För drygt 10 år sedan seglade jag mellan Västindien och Portugal. Då på riktigt och medvetet ägnade jag alla tankar åt mig själv för första gången. Absolut den viktigaste händelsen för den nya framtiden som skulle komma till mig mötet med tilliten. Nu är det en del av min vardag reflektionen över min uppgift här nere och insikten över att jag vågade släppa taget ger mig kontinuerlig flöde av nya energier. Detta har givit mig så mycket och kommer att ge mig framöver att det går inte skriva detta utan att le. Gav detta inlägget dig energi så dela det gärna så andra också kan få lite energi.



Sida 1 av 212