Beröm gör mig generad, stolt & lycklig

Så kom feedbacken från skolan jag föreläste på 96% “Mycket Bra” från den tuffaste målgruppen alla kategorier gymnasieungdomar ! Detta vill jag dela med hela världen i det ögonblicket jag får det på mail och gör jag inte det direkt så smyger sig Jante fram så det gäller att vara snabb :) Min inspiration går i taket och alla hinder förvinner för ögonblicket så nu ger jag mig i kast med något som legat på hyllan i ett år. Plötsligt är allt möjligt och man kan göra vad som helst nu kommer några ord från studenterna:

Väldigt intressant!
Bästa idag!
Rolig och intressant föreläsning och historia.
10/10 Skitbra!
Underhållande och väldigt intressant.
Jag tycker föreläsningen var jättebra, väldigt intressant och lärorik. Den var rolig och underhållande, den var lärorik och han behåller allas uppmärksamhet. Man vill inte sluta lyssna. Man lärde sig att inget är skrivet i sten. Bästa föreläsningen idag.
Det var en mycket intressant och rolig föreläsning som lärt mig mycket. Han lyckades behålla ens uppmärksamhet under hela föreläsningen genom att berätta roliga erfarenheter han vart med om och kommit med bra information och inspiration.
Riktigt roligt och intressant.
Riktigt intressant, bra framfört. Personligt och roligt att lyssna på.
Mycket bra, du visade att man kan komma långt utan en så hög utbildning med en bra attityd.
Otroligt bra historia och grymt spännande.
Behövdes lite mer tid. Men mycket bra.
Helt klart bästa presentationen jag hört. Sjukt skön och intressant historia.


Du är anledningen till någons leende

Gattzén

Under ens livstid så är en uppgift att få sin omgivning att le och må bra en av det viktigaste. Lyckas man bra med detta så kommer resultatet ganska omgående tillbaka. Det man ger kommer alltid tillbaka och ett leende ger snabbt resultat. Andra saker tar längre tid men kommer förr eller senare. Skillnaden är när man ger utan att tappa energier då gör man rätt och det är då självvalt. När man ger och inte gör det i ren reflex så kostar det mer än det smakar. Då kostar det mer och det tar längre tid att fylla på med nya energier. För när man ger i ren reflex så fyller man på och mår bättre än när man ger och det känns fram tvingat eller att någon kräver så tappar man i stället.



Stanna upp ett ögonblick

Urban Gattzén

Jag bad min son skriva en text åt mig för att förklara vad mina bilder betyder och varför jag fotar. När jag fick texten blev jag mållös. Aldrig tidigare har jag fångats av en text på detta vist. Han hittade nyckeln in till mitt innersta rum. Här kommer texten:

Mångt och mycket idag handlar om hur fort allt ska gå. Man ska skriva över 40 ord i minuten utan att stava fel. Man ska ligga i 82 km/h på en 60-väg. Den nya Beckfilmen ska helst upp på dreamfilmz innan den går att hyra. Man ska få likea att någon man inte känner har kommenterat något man inte bryr sig om ett klipp om man inte sett, trots att det varit viralt i hela 10 minuter. Vi är helt besatta av just det ögonblicket. Det perfekta ögonblicket. Det där ögonblicket som aldrig någonsin kommer tillbaks. När planeterna står i kors, Leif GW för en gångs skull pratar en fullständig mening utan att mumla och Rolling Stones på riktigt spelar sin sista turné. Det är som att vi är betingade att tro att det är just dem minutrarna, dem som kommer stå oss absolut dyrast, skulle inträffa när vi letar efter en parkeringsplats på ICA. De där 2 minuterna som aldrig kommer tillbaks. Och under tiden vi sliter för att fånga varje ögonblick, kämpar för att få ett så individualistiskt liv som möjligt, bortom alla måsten om jakten på det perfekta ögonblicket, flyr stressens soldater ur skyttegravarna opp för att bekämpa kriget mot magsåret som bara växer sig större för var dag som går. Men sen kom kameran. Helt plötsligt kunde vi fånga de där exakta ögonblicken. Nu behövde vi aldrig oroa oss igen. Skynda ut i skogen, fota första bästa talgkotte, stressa hem, hämta barnen, upp på facebook, märk texten med ”vardagslugnet”. Stresslaga brässerad oxkind med jordärtskockspurée på salviasky men glöm för f*n inte att ta kort på det. Mina bilder handlar inte om de där exakta, snabba, flyende, magiska ögonblicken. För det är inte det livet handlar om. Det behöver inte vara perfekta bilder, där reflektionen från en nyutslagen viols daggdroppe skapar en hel galax av astrala färger inuti dess knappnålsyta, strax innan den sakta faller ner för att glömmas bort. Glömmas bort och aldrig komma igen. Mina kort är statiska ögonblick som ser ut att ha varit där för alltid. Mina kort handlar inte om att fånga det exakta ögonblicket där solens strålar  skapar skuggspel som hade fått självaste Rembrandt att rodna. Mina kort handlar om att vara där man är, och tillåta sig vara där man är. Utan reflektion, utan baktanke, utan annan mening än att bara vara. En stilla ro i sitt andeväsen där man blir ett med den rostiga bulten, den saltvättade och solblekta, alldeles imperfekta plankorna. Ögonblick som alltid har varat.”

Text av Viktor Gattzén



Vet du egentligen vem du är ?

12814638_10153603971308757_6362666755459112660_n

När jag första gången gjorde ett personlighets test hade jag väldigt svårt att ta in mina mindre bra sidor. Genom åren har dessa tester duggat tätt då jag varit i sälj/marknads branschen och jobbat mycket med kundrelationer. Det var inte förrän en konsult med ett förflutet från 2:a världskriget fick min pollett att ramla ner. Sedan den dagen har jag ägnat mycket tid åt dom olika personligheterna. I grunden handlar det om självinsikt och att acceptera och jobba med sina mindre bra sidor. Mycket räddar man med ett FÖRLÅT men inte alltid. Idag ler min familj när jag ramlar dit och jag ler oftast tillbaka. Dom har ju rätt och jag behöver inte gå i försvar för det är lönlöst för då ler dom bara ännu mer !



Hem till byn blev min väg in i vuxenlivet

Gattzén

Året är 1979 och jag sitter på Tullbroskolan med ett papper från SYO:n för att göra mitt gymnasieval. Jag har ingen aning om vad jag vill bli så jag kastar bort det och tänker det löser sig. Vår syokonsulent Leif säger att det kommer att bli svårt där ute om du inte går i gymnasiet så han ger mig ett nytt papper för att göra mitt val. Det hjälper mig föga så jag kastar det också det ända jag vet bestämt är att jag vill ut och se världen. Så en dag sitter jag framför TV;n och ser denna man kliva ur en Taxi med en bananklase över axeln. Han går upp längs en grusväg till sitt föräldrar hem, efter flera år till sjöss återvänder han med en klase bananer. Så inleder jag min föreläsningar på skolor runt om i Sverige och att visa för ungdomar hur det kan vara efter skolan är oerhört uppskattad. Dom vill lyssna på fler historier från olika livsresor det dämpar all stress dom lever med idag och istället blir mer nyfikna på livet efter skolan. Nu har jag fått så mycket positiv feedback genom åren från elever och lärare att jag vet att detta är uppskattat. Dom senaste åren har jag inför föreläsningarna planerat med lärarlagen som vävt in detta i skolarbetet med väldigt lyckat resultat.



När man tittar ner i sin ryggsäck och reflekterar över saker man bär med sig är det klokt att slänga ut stenarna som ligger där som andra lagt dit.

Urban Gattzén

För fyra år sedan korsades våra vägar Håkan och min, en konstnär, filosof och författare. Redan vid vårt första möte berättade jag om en dröm att få tillbringa en hel dag i en konstateljé med färger och en duk. Nu ska det ske idag åker jag ut till hans stuga på landet med en duk och en canvas bild och ska pröva på att vara konstnär för en dag. För mig är detta ett stort steg och jag behöver plocka fram mod för att genomföra detta. Det är samma mod som jag tog fram när jag började blogga något jag fick höra under hela min skolgång av lärarna DU kan inte måla/rita eller skriva/stava, Så är det säkert men deras uppfattning får ju stå för dom jag gör det på mitt vis och det trivs jag med. När man tittar ner i sin ryggsäck och reflekterar över saker man bär med sig är det klokt att slänga ut stenarna som ligger där som andra lagt dit.



Mjuka klappar fick en ny innebörd

Urban Gattzén

6 veckor julledigt gav jag mig själv som även omfattade en tripp på tre veckor till Filippinerna. Tanken var att hitta ny överrasknings moment i min vardag och det blev tvärtom. Nu känner jag en längtan till den vanliga vardagen trodde inte en sekund på att så skulle bli fallet. Det kan jämföras med att sitta och längta efter mjuka paket på julafton. En sak har iallafall denna långa ledighet gett mig. Responsen från flera av er som läst mina inlägg,  nya vänner och kontakter som lett till bokade luncher och inbokade möten i nya miljöer. Jag har också hitta nya utmaningar som jag ser framemot att få genomföra så nu har jag en del att stå i framöver. Livet är något man ska skapa och leva fullt ut ingen annan gör det åt dig !



Karin Boye hade rätt i dikten “Nya vägar”

12552843_10153504915238757_3640156546398947799_n

I tre veckor har jag legat på en ö och filosoferat, då kameran gick sönder första dagen har fotandet fått läggas åt sidan. Inte ledsen över det då har jag en bra anledning att återvända ! Nu på väg mot en ny vardag förra gången jag vände blad i min karriär var exakt för 12 år sedan. Då på en segelbåt mellan Västindien och Portugal. Två gånger i mitt yrkesliv har jag gett mig själv tre veckor till att leta nya vägar i mitt yrkesliv. Något jag rekommenderar till er som bara tänkt tanken men inte kommer till skott.

Nya vägar

Här går nya vägar.
Låt oss vandra fromma.
Kom, låt oss söka
någon ny och vacker blomma.

Kasta det vi äger!
Allting nått och färdigt
livlöst oss tynger,
dröm och sång och dåd ej värdigt.

Liv är det som väntar,
det man ej kan veta...
Kom, låt oss glömma!
Låt oss nytt och fagert leta!

/Karin Boye


Han ler varje morgon och gör min dag

DSC00039

Han sitter där varje morgon och rensar ogräs eller sopar stenplattorna rena. I början nickade jag till honom sedan sa jag go morron nu stannar jag och pratar. vi förstår inte varann men han ler och nickar. Så fort vi ses fylls jag av energi våra världar är så olika men han ger hela tiden av sig själv utan att han vet om att han gör det. Hela denna resan har gett mig mer än jag kunde ana på grund av denna man. Vilken gåva han har den vill jag få tag i och kunna förmedla till alla som jag möter.



Dom log och hälsade mig välkommen

Urban gattzén

Klockan 04.00 gal den första tuppen 10sekunder senar gal grann tuppen jag vaknar med ett ryck. Nya ljud får mig att undra var är jag, vad händer ? Just de tänker jag med ett leende äntligen är jag här hos min barndomsvän på Bantayan Island! Mitt hjärta mjuknar och jag tänker låt dom gala vem bryr sig? 05.30 funderar jag på hur stora böterna kan var på att släcka lampan för två tuppar. Istället för att lägga energi på något jag inte kan styra över bestämmer jag mig för at gå upp och fota soluppgången. Nere på stranden är det redan folk, jag förstår att dom är fiskare. Nyfiken som jag är går jag fram och börjar nyfiket fråga om livet som fiskare här nere på Filipinerna. Får veta att det är en livsuppgift som går i generationer och att man är det alla dagar i veckan. Killen jag pratade med gillade det han gjorde och tänkte fortsätta med sin uppgift. Min första tanke var på skillnaderna på våra vardagar och om inte han var den lyckligt lottade ?

Min promenad fortsatte längs stranden och min jakt på föremål att fota. Jag tog av mig på fötterna för att gå en bit ut i havet. När jag återvänder till mina tofflor så sitter där en hund som sedan gör mig följe under morgonen. När det är dags att återvända till min bungalow så sätter jag mig ner på huk och pratar med hunden. Jag säger tack för sällskapet och att nu ska jag återvända till mitt rum. Då sätter sig hunden ner och tittar på mig och jag går iväg. När jag vänder mig om efter en stund så sitter den kvar och tittar på mig. Hoppas vi ses imorgon för då vill jag åter igen se soluppgången.



Sida 1 av 10123...Sista »