Vi hjälper ensamkommande sa han

I förmidags åkte jag in till stan för att hjälpa mina gamla föräldrar, parkerade samtidigt som en bil ställde sig på parkeringen bredvid. När jag kliver ur så kliver killen i bilen jämte ut ur sin bil. Han har ställt sig på en uthyrd parkering så när våra ögon möts så ser han på mig att jag reagerat på parkeringen. Då säger han jag vet och ler ska bara lämna ett kuvert tillbaka om 1 minut. Jag ler tillbaka och vet att jag gjort så själv många gånger så vem är jag att spela polis. Fick dåligt samvete över min blick så jag frågar vad som finns inne i lokalen han skulle besöka. Vi jobbar med att anpassa ensamkommande så att dom ska kunna leva och bidrag till deras nya land säger han. Sen pratar han länge och väl om alla som funnit sig till ro och fått jobb samt lärt sig språket. Det bästa är att dom blir så tacksamma att dom fortsätter att hjälpa till som tack för stödet dom fick när dom kom för att ge tillbaka. Jag blir varm i hjärtat och går fram och tar hans hand och tackar honom för det jobb han lägger ner och önskar dom lycka till. Innan han går säger han ska skärpa mig med bilen nästa gång och blinkar kilar sedan snabbt iväg.



Gud vad jag saknar ljuset

Gattzén

Det gör vi nog lite till mans och nu äntligen har det vänt. Vill ändå visa denna bild jag fångade vid senaste fullmånen. En stark bild för mig idag när den dök upp så hade den fått ett nytt språk en ny betydelse som gav mig hopp.



Ibland tar bara orken slut

Urban Gattzén

Det drabbar oss alla på olika sett vi har kört på för hårt och för länge. Tiden för återhämtning har lagts åt sidan och vi prioriterar ner oss själva. Varför? Nu närmar vi oss en högtid då vi fyller på med saker som ska göras utan att dra ner på allt vi redan gör. Varför? Igår var jag inne i en butik för att handla en sak men hittade den inte så jag blev tvungen att fråga en expedit. Hon stod redan och hjälpte en massa andra men tillslut blev det min tur. Jag såg i hennes ögon hur stressad hon var och att hon andades med korta snabba andetag. När jag gick mot kassan kom hon springande när hon sprang förbi mig sa jag andas du hinner du måste vara rädd om dig. Då stannade hon och sa ta TACK och log sen sa hon jag vet, Just det vi vet men ändå pressar vi oss själva det behövs mellan varven men då behöver vi också ge oss tid för lika mycket återhämtning! Det ger vi oss inte, om vi i normala fall kan lyfta 50 kg och nu lägger på 70 kg på stången så tar orken slut fortare därför är den bästa julklappen till oss själv mer egen tid för att klara av dessa perioderna.



Mina drömmar är en stor del av mitt liv

Urban Gattzén

I vintras åkte jag till Filipinerna för att fundera över vad jag ville göra dom närmsta åren. Alla drömmar som ständigt gjort mig påmind om saker jag ville uppleva innan det var försent. Vad var det som gjorde att en del förblev bara drömmar och inte hade förverkligats? En sådan var att börja måla på mina fotografier, så när jag kom hem gjorde jag slag i saken. Kontaktade en nära vän som är konstnär och frågade honom om jag kunde få låna hans ateljé. Sagt och gjort så blev det och jag älskade det men sedan så släppte jag det trots att jag älskade det. Varje gång det dök upp så letade jag efter motstånd för att slippa fortsätta det var mycket märkligt. Som vanligt var det en rädsla som hindrade mig var kom den ifrån? Jag bestämde mig för att möta denna rädsla genom att agera gå ut öppet och söka en lokal att stå och måla i. Det tog 1 dag efter min fråga i sociala medier att få napp om lokal. Insikten och det jag kom fram till vara att jag gör det för mig själv och inte för någon annan min rädsla var vad andra skulle tycka om mina tavlor. Ja ni hör hur dumt det låter och att det grundar sig i självkänsla och inget annat återigen gör den fälleben på mina drömmar som så många gånger förut men ju mer jag vågar utmana den ju mer känner jag att jag utvecklas. Varför skriver jag och berättar om detta jo för när jag vågar agera och berätta öppet så växer den så är det för mig. Kanske får det också någon mer att känna igen sig och ta tag i en egen dröm lycka till mina vänner.



Vem skapar ögonblicken som består?

Livsnjuta Urban Gattzén

Ju mer jag fotografera desto mer nyfiken blir jag på vad eller vem som skapar dessa ögonblick. Plötsligt kryper en känsla på mig om att något i min närhet vill få min uppmärksamhet. Då stannar jag upp och känner in varifrån det kommer. Vilket sinne är det som känner in dessa energier? Hade jag läst det jag skriver nu för 10 år sedan hade jag reagerat skeptiskt. Nu kan jag inte ignorera det längre. Det sker verkligen något får mig att ta in stunden och leta efter motivet. Känslan är positiv och kärleksfull som när man tänker på alla man älskar så fylls jag av tillit till livet. Handlar det bara om att vara här och nu i stunden? Så tacksam över att jag vågar skriva och berätta om dessa stunder känner att jag ska dela med mig och att jag inte är ensam om detta.



Vet du egentligen vem du är ?

12814638_10153603971308757_6362666755459112660_n

När jag första gången gjorde ett personlighets test hade jag väldigt svårt att ta in mina mindre bra sidor. Genom åren har dessa tester duggat tätt då jag varit i sälj/marknads branschen och jobbat mycket med kundrelationer. Det var inte förrän en konsult med ett förflutet från 2:a världskriget fick min pollett att ramla ner. Sedan den dagen har jag ägnat mycket tid åt dom olika personligheterna. I grunden handlar det om självinsikt och att acceptera och jobba med sina mindre bra sidor. Mycket räddar man med ett FÖRLÅT men inte alltid. Idag ler min familj när jag ramlar dit och jag ler oftast tillbaka. Dom har ju rätt och jag behöver inte gå i försvar för det är lönlöst för då ler dom bara ännu mer !



Mjuka klappar fick en ny innebörd

Urban Gattzén

6 veckor julledigt gav jag mig själv som även omfattade en tripp på tre veckor till Filippinerna. Tanken var att hitta ny överrasknings moment i min vardag och det blev tvärtom. Nu känner jag en längtan till den vanliga vardagen trodde inte en sekund på att så skulle bli fallet. Det kan jämföras med att sitta och längta efter mjuka paket på julafton. En sak har iallafall denna långa ledighet gett mig. Responsen från flera av er som läst mina inlägg,  nya vänner och kontakter som lett till bokade luncher och inbokade möten i nya miljöer. Jag har också hitta nya utmaningar som jag ser framemot att få genomföra så nu har jag en del att stå i framöver. Livet är något man ska skapa och leva fullt ut ingen annan gör det åt dig !



Han ler varje morgon och gör min dag

DSC00039

Han sitter där varje morgon och rensar ogräs eller sopar stenplattorna rena. I början nickade jag till honom sedan sa jag go morron nu stannar jag och pratar. vi förstår inte varann men han ler och nickar. Så fort vi ses fylls jag av energi våra världar är så olika men han ger hela tiden av sig själv utan att han vet om att han gör det. Hela denna resan har gett mig mer än jag kunde ana på grund av denna man. Vilken gåva han har den vill jag få tag i och kunna förmedla till alla som jag möter.



Dom log och hälsade mig välkommen

Urban gattzén

Klockan 04.00 gal den första tuppen 10sekunder senar gal grann tuppen jag vaknar med ett ryck. Nya ljud får mig att undra var är jag, vad händer ? Just de tänker jag med ett leende äntligen är jag här hos min barndomsvän på Bantayan Island! Mitt hjärta mjuknar och jag tänker låt dom gala vem bryr sig? 05.30 funderar jag på hur stora böterna kan var på att släcka lampan för två tuppar. Istället för att lägga energi på något jag inte kan styra över bestämmer jag mig för at gå upp och fota soluppgången. Nere på stranden är det redan folk, jag förstår att dom är fiskare. Nyfiken som jag är går jag fram och börjar nyfiket fråga om livet som fiskare här nere på Filipinerna. Får veta att det är en livsuppgift som går i generationer och att man är det alla dagar i veckan. Killen jag pratade med gillade det han gjorde och tänkte fortsätta med sin uppgift. Min första tanke var på skillnaderna på våra vardagar och om inte han var den lyckligt lottade ?

Min promenad fortsatte längs stranden och min jakt på föremål att fota. Jag tog av mig på fötterna för att gå en bit ut i havet. När jag återvänder till mina tofflor så sitter där en hund som sedan gör mig följe under morgonen. När det är dags att återvända till min bungalow så sätter jag mig ner på huk och pratar med hunden. Jag säger tack för sällskapet och att nu ska jag återvända till mitt rum. Då sätter sig hunden ner och tittar på mig och jag går iväg. När jag vänder mig om efter en stund så sitter den kvar och tittar på mig. Hoppas vi ses imorgon för då vill jag åter igen se soluppgången.



Ditt liv utvecklar sig i förhållande till ditt mod.

001-20110322-134615

Ensamheten har två sidor den valda och den icke valda. För mig är den valda ensamheten stunder då jag tillsammans med mig själv växer som människa. Ibland tror jag att den icke valda gör att man inte får ta del av den valda för man helt enkelt inte tycker om den. Den har utvecklats till en stor rädsla och dom stunder man får bara tömmer en själv på kraft. Jag har ingen enkel lösning på detta mer än att man kan utmana sig själv och att ibland måste man våga utveckla det man inte tycker om. Gå igenom den trånga passagen för att möta det fina som alltid finns på andra sidan.



Sida 1 av 3123