Dom log och hälsade mig välkommen

Urban gattzén

Klockan 04.00 gal den första tuppen 10sekunder senar gal grann tuppen jag vaknar med ett ryck. Nya ljud får mig att undra var är jag, vad händer ? Just de tänker jag med ett leende äntligen är jag här hos min barndomsvän på Bantayan Island! Mitt hjärta mjuknar och jag tänker låt dom gala vem bryr sig? 05.30 funderar jag på hur stora böterna kan var på att släcka lampan för två tuppar. Istället för att lägga energi på något jag inte kan styra över bestämmer jag mig för at gå upp och fota soluppgången. Nere på stranden är det redan folk, jag förstår att dom är fiskare. Nyfiken som jag är går jag fram och börjar nyfiket fråga om livet som fiskare här nere på Filipinerna. Får veta att det är en livsuppgift som går i generationer och att man är det alla dagar i veckan. Killen jag pratade med gillade det han gjorde och tänkte fortsätta med sin uppgift. Min första tanke var på skillnaderna på våra vardagar och om inte han var den lyckligt lottade ?

Min promenad fortsatte längs stranden och min jakt på föremål att fota. Jag tog av mig på fötterna för att gå en bit ut i havet. När jag återvänder till mina tofflor så sitter där en hund som sedan gör mig följe under morgonen. När det är dags att återvända till min bungalow så sätter jag mig ner på huk och pratar med hunden. Jag säger tack för sällskapet och att nu ska jag återvända till mitt rum. Då sätter sig hunden ner och tittar på mig och jag går iväg. När jag vänder mig om efter en stund så sitter den kvar och tittar på mig. Hoppas vi ses imorgon för då vill jag åter igen se soluppgången.



Ditt liv utvecklar sig i förhållande till ditt mod.

001-20110322-134615

Ensamheten har två sidor den valda och den icke valda. För mig är den valda ensamheten stunder då jag tillsammans med mig själv växer som människa. Ibland tror jag att den icke valda gör att man inte får ta del av den valda för man helt enkelt inte tycker om den. Den har utvecklats till en stor rädsla och dom stunder man får bara tömmer en själv på kraft. Jag har ingen enkel lösning på detta mer än att man kan utmana sig själv och att ibland måste man våga utveckla det man inte tycker om. Gå igenom den trånga passagen för att möta det fina som alltid finns på andra sidan.



Ibland måste Du låta den viktigaste personen i ditt liv vara Du

Urban Gattzén

Kanske är detta en av våra viktigaste uppgifter under vår tid här nere på jorden. För drygt 10 år sedan seglade jag mellan Västindien och Portugal. Då på riktigt och medvetet ägnade jag alla tankar åt mig själv för första gången. Absolut den viktigaste händelsen för den nya framtiden som skulle komma till mig mötet med tilliten. Nu är det en del av min vardag reflektionen över min uppgift här nere och insikten över att jag vågade släppa taget ger mig kontinuerlig flöde av nya energier. Detta har givit mig så mycket och kommer att ge mig framöver att det går inte skriva detta utan att le. Gav detta inlägget dig energi så dela det gärna så andra också kan få lite energi.



Klosterliv dag 3

Urban Gattzén

Medvetet eller omedvetet klockan ringde inte 06,30 vaknade 08,00 känner mig lika utvilad som dag 10 på en fjortondagars semester. Bestämmer mig för att hoppa frukosten greppar min bok ”Tao enligt Puh” fåglarna blir mitt sällskap genom fönstret strömmar deras kvitter in. När jag tittar på bokens framsida tänker jag på frågan man ibland får vilka 4 skulle du bjuda till en måltid, tror man ställer den i något program på SVT ja ni fattar. Nalle Puh är och har alltid varit mitt första val och efterrätten hade varit honung i alla dess former.

Vid 10 tiden lägger jag undan boken för att ta kameran för att ta en promenad. På väg genom matsalen greppar jag en frukt och kommer på mig själv att jag bara druckit en kopp kaffe under min vistelse. Inser att många koppar under en dag är ganska onödiga något man kan minska på.

När jag kommer fram till dammarna är vädret som en svensk sommardag slår mig ner vid kanten och lägger mig ner i solen. Den stora frågan jag tog med mig till klostret gör sig påmind jag blundar och låter själen berätta för mig vad den tycker. När jag är klar slår det mig att Puh och själen måste vara släkt all klokhet och visdom jag fått till mig idag har gett varje cell i kroppen energi.

När jag sätter mig upp ser jag fiskeombudsmannen på andra sidan jag vinkar till honom han vinkar tillbaka. Det måste finnas en annan väg hem tänker jag än det jag brukar ta. Jag ler åt mig själv för så funkar jag nyfiken på att upptäcka nytt är ett signum rutiner har aldrig varit min grej. Sagt och gjort genom buskar och snår går jag plötsligt står jag på en vildvuxen plats och inser att det är dags att vända jag kommer inte vidare. Innan jag börjar gå tänker jag på hur denna plats ser ut när allt är utslaget här måste vara helt fantastiskt. Letar motiv att fota men hittar inget utan tar in plats och spara en bild i mitt inre som jag ser just nu när jag skriver om platsen.

Tillbaka på klostret så är det dags för lunch står och väntar på att syster Sofie ska rulla in vagnen med min måltid. Det står 7 stycken glasburkar på bänken som innehåller tesorter som nunnorna gjort av örter, blommor och kryddor från deras kryddträdgård. På en lapp står också vad dom olika sorterna är bra för, jag läser den och upptäcker att alla utom en är beskrivna. Den som inte finns med är torka ringblomma jag blir nyfiken på egenskaperna som den kan ha bestämmer mig för att fråga syster Sofie som just då rullar in matvagnen.

Ni har ett spännande te sortiment jag blev nyfiken på ringblommans egenskaper men dom står inte med här på lappen kan du berätta om dom frågar jag. Hon svarade att den systern som skötte det inte längre var kvar på klostret och att hon själv inte kunde något alls om det så det får du Googla sa hon. Jag skrattade till när hon sa Googla det kom lite överraskande och oväntat.

Efter lunchen går jag till biblioteket hittar en bok om katolicismen 25 vanliga frågor och svar för den oinvigda slår mig ner i en bekväm fåtölj och börjar läsa. Efter ett tag hör jag någon komma in men ser inte vem hör att dörren stängs till ett annat rum. Det har jag glömt att berätta man tar av sig skorna så mina stod innanför dörren så den som kom in förstod att jag var där. Efter ett tag hör jag personen börjar parata franska och tänker att den läser högt ur någon fransskrift. Inte riktigt rätt kanske tänker jag när jag hör skratt då förstår jag att det är telefon hon pratar i och alldeles säkert med deras systerkloster nere i Frankrike.

Innan högmässan går jag till meditationslunden följer den mossklädda stigen och stannar halvvägs säter mig på en bänk där en staty av Jungfru Maria är infälld i en ur huggen stock väldigt vackert nedanför är en liten rabatt med snödroppar. Där känner jag tydligt hur min egendialog med mig själv har blivit en del av min vardag det är själen som får mer utrymme och jag tycker väldigt mycket om detta. Det var detta jag kom för att upptäcka känner jag starkt hur något varmt längst in i mig släpps fri och känsla inom mig säger äntligen.

 



Klosterliv dag 1

Urban Gattzén

Så kom då äntligen dagen då jag skulle få bo på ett kloster något jag länge sagt att jag ville göra. Datumet den 10/3 visade sig vara min dopdag ett sammanträffande som kändes speciellt. På väg ner till Röglekloster lät jag bli att slå på radion mitt enda sällskap var rösten från gps:n som lotsade mig ner till den skånskaslätten. Väl framme tjugo minuter för överenskommen tid parkerade jag och gick en sväng runt klostret för att känna in energierna. Klostret var en gammal skånelänga som hade nunnornas boende som satt ihop med kapellet som i sin tur var ihop byggt med kök och matsalen. På ovanvåningen fanns en samlingssal och sov loft för män. Genom gården gick en grusväg och på andra sidan låg ett gammalt ombyggt hönshus där kvinnorna inkvarterades. Där fanns också en stor samlingssal på bottenvåningen med en braskamin massa bekväma fåtöljer och böcker i mängder.

Genom denna vackra idyll slingrade sig också en bäck som porlade oavbrutet. Jag gick ner till bäcken och satte mig på en bänk och lyssnade på vattnet och fåglarna. Då öppnas dörren och ut kommer en nunna hon ser mig och ler, jag går fram och presenterar mig hon heter syster Sofie. Hon tar mig med på en rundvandring och visar mig mitt rum. Jag får reda på lite rutiner som mattider, tider för kapellet och vandringsleder. Hon berättar att det är fastetid så kött serveras och att jag är den enda gästen så jag kommer att vara helt själv. Vi skils åt och jag går till mitt rum och packar upp mina grejor och studerar pärmen som ligger på rummet med info om Klostret. Tiderna för dom olika aktiviteterna i kapellet som visar sig vara en hel del

  • 06.40 Tillbedjan
  • 07.45 Laudes
  • 11.50 Rosenkransen
  • 12.10 Middagsbön
  • 16.50 Tyst bön
  • 17.30 Vesper
  • 20.40 Kompletorium

16.50 sitter jag i kapellet för att ta del av och för första gången i mitt liv medverka i en tyst bön. Jag var på plats 10 minuter innan utsatt tid i kapellet lyser alla tända ljust och lugnt och stilla kommer nunnorna in och intar sina platser. Abbedissan tittar på mig och nickar och ger mig ett varmt leende det kändes välkomnande och värmde mig. Plötsligt hör jag en klocka ringa allt kändes lite overkligt men samtidigt väldigt rogivande. Vad som hände med mig under alla dessa besök i kapellet behåller jag för mig själv det måste upplevas av var och en.

Efter den tysta bönen så var det dags för kvällsmat men innan den gick jag åter ner till bänken vid bäcken vilket jag förövrigt gjorde efter varje besök i kapellet för att reflektera över mina intryck och känslor. Maten som för övrigt var helt enastående varje kväll så fick jag dessutom efterrätt vilket fick mig att minnas min uppväxt vet inte varför men det gjorde jag.

Jag hade lagt ner några böcker och när det var dags att krypa till kojs efter nattbönen 20.40 plockade jag upp en av dem från väskan. Den heter ”Fem personer du möter i himlen” av Mitch Albom samma författare som skrev ”Tisdagar med Morrie”. Den var ju passande och grep tag i mig så jag kunde inte släppa den förrän jag läst klart den. God natt!



Valet eller icke valet

Våga Urban Gattzén

Ensamheten har två sidor den valda och den icke valda. För mig är den valda ensamheten stunder då jag tillsammans med mig själv växer som människa. Ibland tror jag att den icke valda gör att man inte får ta del av den valda för man helt enkelt inte tycker om den. Den har utvecklats till en stor rädsla och dom stunder man får bara tömmer en själv på kraft. Jag har ingen enkel lösning på detta mer än att man kan utmana sig själv och att ibland måste man våga utveckla det man inte tycker om. Gå igenom den trånga passagen för att möta det fina som alltid finns på andra sidan.



Eftertanke

Urban Gattzén

Eftertanke är vår egen viktigaste del i vår egen utveckling.

T.ex. skäller gör man när tålamodet tryter eller man har inte mer att ta till kanske ibland också för att visa vem som bestämmer.

Det är då eftertanken vill fram och vara med i dialogen, dom gånger man släpper fram den så har den bara klokheter att komma med jag lovar.

Den är och beter sig som ens bästa vän bara man vågar ta sig tid att ge den plats för sina kloka funderingar.

Nu undrar säkert du lika mycket som jag var det komifrån och vad det har med denna bilden att göra !

Det gör jag också men ”eftertanke” dök upp när jag tittat en stund på fotot och då ställde jag mig frågan vad det just nu betydde! Och fasen vet om inte det är just eftertanke som formulerat det jag skriver, vad tror du ?



Vi bär alla på en ryggsäck

Urban Gattzén

Det betydelsefulla är vad vi väljer att stoppa i den. Det är klokt att med jämna mellanrum tömma ut innehållet och reflektera av vad som går att plocka bort. Enklast är att börja med allt som någon annan lagt dit. Sedan kan man titta på bördorna som inte går att göra något åt dessa kan man förminska t.ex. byta stora tunga stenar mot torkade löv. För vissa bördor kommer vi att ha med oss under hela vår resa men dessa går som sagt att göra mindre. Kanske önskar man att man kunde tömma den helt men då försvinner ju erfarenheten som gör att vi utvecklas.



Du är som en tårta

Druvor - Urban Gattzén

Vi tillbringar hela dagen med oss själva eller hur?

Då är det viktigt att vi tycker om oss själva och även bjuder in dom som ska få ta en bit. Vi kan inte låta alla varje dag ta en bit utan att vi samtycker för då är tårtfatet slut varje kväll.

Själv ser jag mig som en prinsesstårta så nu vet du vad du kan överaska mig med om vi någon gång möts över en fika :)



Sida 2 av 3123