En man på 2 meter sa till mig du kan inte måla

Urban Gattzén

Min fantastisk trevliga och mysiga teckningslärare i högstadiet Gunnar på 2 meter alltid bärandes plommonstop sa det med glimten i ögat. En gång skulle vi måla ett djur han visade grunderna på griffeltavlan och när han var klar sa han, – Och urban du kan rita tapetmönster ! Nej jag är ingen konstnär men jag tar ändå fram penslar och färgsätter mina foton och varje gång tänker jag på min gamla lärare Gunnar som säkert ler i sin himmel. Jag gör det inte för att jag är bra utanför att jag tycker om det !



När alla pusselbitarna är himmelsblå

Urban Gattzén

Om livet är att lägga ett pussel och alla bitarna har samma färger så är det svårt att veta var man ska börja. När målen inte är självklara infinner sig ett tillstånd av total “bara vara” . Vem kan just då inte känna stress och börja titta på omgivningen som har massor av mål att jobba emot. Det är just då man ger sig tid att fundera på hur vill jag att mitt pussel ska se ut och sakta, sakta växer bilden fram. Kanske inte på ett ögonblick men när man släpper och låter tanken få utrymme så kan själen börja andas.



Jag samlar på beröm

Side Turkiet - Urban Gattzén

Och … kanske du tänker det är väl inget att skriva om, eller? Jo jag vill gärna berätta för mig tog det 42 år innan jag lärde mig att ta in det och spara dom värmande orden. Tidigare sa jag Tack men trodde inte på det folk sa ej heller sparade jag på berömmet jag fick. Mitt ute på Atlanten föll polletten ner från ingenstans kom det och jag förstod att beröm från min omgivning bygger självkänslan. Även när jag själv ger mig en klapp på axeln stärker det också självkänslan. Dock måste man ta in det spara och upprepa det speciellt när det är uppförs backar i livet. När jag ändrade detta beteende så behövde jag inte överdriva mitt självförtroende som dittills varit ett sett att kompensera bristen på självkänsla. Kanske några av mina vänner ler och tycker att ditt självförtroende är något som ni mellan varven stör er på sant så sant. Nu är det så att jag är glad att insikten kommit till mig och att jag behöver jobba på det hela tiden. Ett av dom största stegen jag tagit i denna resan är att börja blogga, trots mina brister i meningsuppbyggnad, stavning och särskrivning så vågade jag. Just det nu ger jag mig själv beröm det är hälsosamt pröva själva glöm inte spara det inrerummet det blir aldrig fullt ju mer du fyller på desto bättre kommer du att må.



Vi hjälper ensamkommande sa han

I förmidags åkte jag in till stan för att hjälpa mina gamla föräldrar, parkerade samtidigt som en bil ställde sig på parkeringen bredvid. När jag kliver ur så kliver killen i bilen jämte ut ur sin bil. Han har ställt sig på en uthyrd parkering så när våra ögon möts så ser han på mig att jag reagerat på parkeringen. Då säger han jag vet och ler ska bara lämna ett kuvert tillbaka om 1 minut. Jag ler tillbaka och vet att jag gjort så själv många gånger så vem är jag att spela polis. Fick dåligt samvete över min blick så jag frågar vad som finns inne i lokalen han skulle besöka. Vi jobbar med att anpassa ensamkommande så att dom ska kunna leva och bidrag till deras nya land säger han. Sen pratar han länge och väl om alla som funnit sig till ro och fått jobb samt lärt sig språket. Det bästa är att dom blir så tacksamma att dom fortsätter att hjälpa till som tack för stödet dom fick när dom kom för att ge tillbaka. Jag blir varm i hjärtat och går fram och tar hans hand och tackar honom för det jobb han lägger ner och önskar dom lycka till. Innan han går säger han ska skärpa mig med bilen nästa gång och blinkar kilar sedan snabbt iväg.



Ägna mer tid åt dig själv

Frågan jag ställde till en grupp människor för några år sedan var. -Om dygnet innehöll 25 timmar vad skulle du gör med den extra timman? Förutom några unga i publiken som svarade “sova” sa alla andra egen tid! Dom fick utveckla vad det innebar energierna ökade i lokalen och det pratades oavbrutet. Jag har hörde egentligen inga önskemål som skulle vara en kostnad utan bara saker som skulle ge välmående. Nu till min fundering ! Är det så svårt att frigöra en timme egentligen, en timme som skulle göra att vi alla skulle må så mycket bättre? Vad händer med oss om vi skulle må bättre är inte det självklart?



Min dröm kom via sms

Urban Gattzén

Genom åren har jag drivits av nyfikenhet och impulsivitet vilket har gjort att jag dagdrömt och reflekterat dagligen. När jag bjöd in tilliten i drömmarna och började affirmera så tog det fart. Bucketlistan blev min dagbok och fylldes hela tiden på med saker som skulle ge mig erfarenheter som jag kunde dela med mig av. Rädslan om vad folk tycker tynade bort och jag fick tillgång till den energi som jag låste i min rädsla. Så enkelt men samtidigt så svårt man är redan halvvägs in i livet och känner att livet har man ansvar för själv och kan bara göra något åt det själv. Det är ingen tävling utan en utmaning för när man återvänder hit i nästa liv har man mer erfarenhet med sig. Kanske är själen eller magkänslan vår egentliga vägvisare den tar alltid rätt beslut men vi själva tar gärna besluten i huvudet på grund av vår rädsla om vad andra ska tycka. Vad var det då för sms tänker du :) jo jag ska få vikariera på ett gymnasium under 3 dagar för mig en dröm och chans att få dela med mig av min resa.



Mina drömmar är en stor del av mitt liv

Urban Gattzén

I vintras åkte jag till Filipinerna för att fundera över vad jag ville göra dom närmsta åren. Alla drömmar som ständigt gjort mig påmind om saker jag ville uppleva innan det var försent. Vad var det som gjorde att en del förblev bara drömmar och inte hade förverkligats? En sådan var att börja måla på mina fotografier, så när jag kom hem gjorde jag slag i saken. Kontaktade en nära vän som är konstnär och frågade honom om jag kunde få låna hans ateljé. Sagt och gjort så blev det och jag älskade det men sedan så släppte jag det trots att jag älskade det. Varje gång det dök upp så letade jag efter motstånd för att slippa fortsätta det var mycket märkligt. Som vanligt var det en rädsla som hindrade mig var kom den ifrån? Jag bestämde mig för att möta denna rädsla genom att agera gå ut öppet och söka en lokal att stå och måla i. Det tog 1 dag efter min fråga i sociala medier att få napp om lokal. Insikten och det jag kom fram till vara att jag gör det för mig själv och inte för någon annan min rädsla var vad andra skulle tycka om mina tavlor. Ja ni hör hur dumt det låter och att det grundar sig i självkänsla och inget annat återigen gör den fälleben på mina drömmar som så många gånger förut men ju mer jag vågar utmana den ju mer känner jag att jag utvecklas. Varför skriver jag och berättar om detta jo för när jag vågar agera och berätta öppet så växer den så är det för mig. Kanske får det också någon mer att känna igen sig och ta tag i en egen dröm lycka till mina vänner.



Gamla vägar öppnar inga nya dörrar

Urban Gattzén

En vecka nere på vingården i Tyskland var som att byta livet under en vecka, nya intryck, människor och platser ger nya insikter. Resan på 200 mil med en nära vän där samtalen om livet hela tiden fick nya dörrar att öppnas på glänt ger själen en stunds total frihet. Affirmationer om framtiden gav omedelbart resultat ju tydligare bilden är desto bättre chanser får man.

Livet på vingården kom man snabbt in i förvisso monotont men det reflekterade man inte speciellt över då naturen hela tiden var totalt närvarande. Det var människorna och deras berättelse som hela tiden fyllde på energiförråden samtalen runt kvällsmaten som på gick i 4 timmar varje kväll. Speciellt från två av männen som berätta om sin uppväxt i forna Östtyskland och familjens egna berättelse om alla åren på gården. Min vän som var med på resan har levt på gården tidigare under fyra år och som gjort resan möjlig gav mig många nya insikter. Någonstans i allt detta så känner jag att denna resa var meningen och att jag kommer att göra fler resor för att öppna nya dörrar.

Fotograferingen blev av denna gången kameran höll och inte som på resan till Filipinerna nu återstår bara arbetet med alla foton det ser jag verkligen framemot att få jobba med nu när hösten och vintern står för dörren. Min lista över platser och människor jag vill träffa och få uppleva fylls ständigt på. Kanske blir det en vecka i en Sameby någon gång i framtiden när jag delar med mig av min lista så öppnas nya dörrar och det är en del av hela upplevelsen.



Vem skapar ögonblicken som består?

Livsnjuta Urban Gattzén

Ju mer jag fotografera desto mer nyfiken blir jag på vad eller vem som skapar dessa ögonblick. Plötsligt kryper en känsla på mig om att något i min närhet vill få min uppmärksamhet. Då stannar jag upp och känner in varifrån det kommer. Vilket sinne är det som känner in dessa energier? Hade jag läst det jag skriver nu för 10 år sedan hade jag reagerat skeptiskt. Nu kan jag inte ignorera det längre. Det sker verkligen något får mig att ta in stunden och leta efter motivet. Känslan är positiv och kärleksfull som när man tänker på alla man älskar så fylls jag av tillit till livet. Handlar det bara om att vara här och nu i stunden? Så tacksam över att jag vågar skriva och berätta om dessa stunder känner att jag ska dela med mig och att jag inte är ensam om detta.



Sida 1 av 11123...Sista »