Ägna mer tid åt dig själv

Frågan jag ställde till en grupp människor för några år sedan var. -Om dygnet innehöll 25 timmar vad skulle du gör med den extra timman? Förutom några unga i publiken som svarade “sova” sa alla andra egen tid! Dom fick utveckla vad det innebar energierna ökade i lokalen och det pratades oavbrutet. Jag har hörde egentligen inga önskemål som skulle vara en kostnad utan bara saker som skulle ge välmående. Nu till min fundering ! Är det så svårt att frigöra en timme egentligen, en timme som skulle göra att vi alla skulle må så mycket bättre? Vad händer med oss om vi skulle må bättre är inte det självklart?



Min dröm kom via sms

Urban Gattzén

Genom åren har jag drivits av nyfikenhet och impulsivitet vilket har gjort att jag dagdrömt och reflekterat dagligen. När jag bjöd in tilliten i drömmarna och började affirmera så tog det fart. Bucketlistan blev min dagbok och fylldes hela tiden på med saker som skulle ge mig erfarenheter som jag kunde dela med mig av. Rädslan om vad folk tycker tynade bort och jag fick tillgång till den energi som jag låste i min rädsla. Så enkelt men samtidigt så svårt man är redan halvvägs in i livet och känner att livet har man ansvar för själv och kan bara göra något åt det själv. Det är ingen tävling utan en utmaning för när man återvänder hit i nästa liv har man mer erfarenhet med sig. Kanske är själen eller magkänslan vår egentliga vägvisare den tar alltid rätt beslut men vi själva tar gärna besluten i huvudet på grund av vår rädsla om vad andra ska tycka. Vad var det då för sms tänker du :) jo jag ska få vikariera på ett gymnasium under 3 dagar för mig en dröm och chans att få dela med mig av min resa.



Mina drömmar är en stor del av mitt liv

Urban Gattzén

I vintras åkte jag till Filipinerna för att fundera över vad jag ville göra dom närmsta åren. Alla drömmar som ständigt gjort mig påmind om saker jag ville uppleva innan det var försent. Vad var det som gjorde att en del förblev bara drömmar och inte hade förverkligats? En sådan var att börja måla på mina fotografier, så när jag kom hem gjorde jag slag i saken. Kontaktade en nära vän som är konstnär och frågade honom om jag kunde få låna hans ateljé. Sagt och gjort så blev det och jag älskade det men sedan så släppte jag det trots att jag älskade det. Varje gång det dök upp så letade jag efter motstånd för att slippa fortsätta det var mycket märkligt. Som vanligt var det en rädsla som hindrade mig var kom den ifrån? Jag bestämde mig för att möta denna rädsla genom att agera gå ut öppet och söka en lokal att stå och måla i. Det tog 1 dag efter min fråga i sociala medier att få napp om lokal. Insikten och det jag kom fram till vara att jag gör det för mig själv och inte för någon annan min rädsla var vad andra skulle tycka om mina tavlor. Ja ni hör hur dumt det låter och att det grundar sig i självkänsla och inget annat återigen gör den fälleben på mina drömmar som så många gånger förut men ju mer jag vågar utmana den ju mer känner jag att jag utvecklas. Varför skriver jag och berättar om detta jo för när jag vågar agera och berätta öppet så växer den så är det för mig. Kanske får det också någon mer att känna igen sig och ta tag i en egen dröm lycka till mina vänner.



Gamla vägar öppnar inga nya dörrar

Urban Gattzén

En vecka nere på vingården i Tyskland var som att byta livet under en vecka, nya intryck, människor och platser ger nya insikter. Resan på 200 mil med en nära vän där samtalen om livet hela tiden fick nya dörrar att öppnas på glänt ger själen en stunds total frihet. Affirmationer om framtiden gav omedelbart resultat ju tydligare bilden är desto bättre chanser får man.

Livet på vingården kom man snabbt in i förvisso monotont men det reflekterade man inte speciellt över då naturen hela tiden var totalt närvarande. Det var människorna och deras berättelse som hela tiden fyllde på energiförråden samtalen runt kvällsmaten som på gick i 4 timmar varje kväll. Speciellt från två av männen som berätta om sin uppväxt i forna Östtyskland och familjens egna berättelse om alla åren på gården. Min vän som var med på resan har levt på gården tidigare under fyra år och som gjort resan möjlig gav mig många nya insikter. Någonstans i allt detta så känner jag att denna resa var meningen och att jag kommer att göra fler resor för att öppna nya dörrar.

Fotograferingen blev av denna gången kameran höll och inte som på resan till Filipinerna nu återstår bara arbetet med alla foton det ser jag verkligen framemot att få jobba med nu när hösten och vintern står för dörren. Min lista över platser och människor jag vill träffa och få uppleva fylls ständigt på. Kanske blir det en vecka i en Sameby någon gång i framtiden när jag delar med mig av min lista så öppnas nya dörrar och det är en del av hela upplevelsen.



Vem skapar ögonblicken som består?

Livsnjuta Urban Gattzén

Ju mer jag fotografera desto mer nyfiken blir jag på vad eller vem som skapar dessa ögonblick. Plötsligt kryper en känsla på mig om att något i min närhet vill få min uppmärksamhet. Då stannar jag upp och känner in varifrån det kommer. Vilket sinne är det som känner in dessa energier? Hade jag läst det jag skriver nu för 10 år sedan hade jag reagerat skeptiskt. Nu kan jag inte ignorera det längre. Det sker verkligen något får mig att ta in stunden och leta efter motivet. Känslan är positiv och kärleksfull som när man tänker på alla man älskar så fylls jag av tillit till livet. Handlar det bara om att vara här och nu i stunden? Så tacksam över att jag vågar skriva och berätta om dessa stunder känner att jag ska dela med mig och att jag inte är ensam om detta.



Tillit och rädsla har mycket gemensamt

Urban Gattzén

Båda två kräver att du tror på saker som du inte kan se. Är det så enkelt JA jag tror det. Någonstans i våra hjärnor eller våra hjärtan finns en väg som delar sig och vi behöver göra ett val, ska jag ta den till höger eller vänster? Väljer vi tilliten så blir våra liv glädjefyllda vi får självkänsla, självförtroende och glädjen att hjälpa andra. Däremot dom gånger man tar rädslansväg gör vi oss själva små och självförtroende, självkänsla och glädjen uteblir som regel. Den upplevda kärleken och den obesvarade kärleken finner du på dessa vägar också dock inte på samma väg! Djur och små barn känner energier det gör vi också om vi tar tillitensväg pröva nästa gång du står vid ditt vägskäl du kommer inte att ångra dig! Vi ses på tillitensväg min vän / Urban Gattzén



Att ge av sin tid och lyssna kan vi alla bidra med

Gattzén

För 10 år sedan åkte jag med som klassförälder på en skolresa ner till Barcelona. Under resan så hamnade man på olika platser i bussen och fick lite tid att samtala med ungdomarna som skulle ta steget att lämna grundskolan och ge sig ut i vuxen världen. Ett av samtalen har etsat sig fast det var med en elev som kommit som flyktig och vi talade om drömmar och mål i framtiden. Vi passerade basketarenan som man använde vid Olympiskaspelen 1992. När vi passerade så sa han att 2016 skall jag vara med i OS och spela basket. Vi har fortsatt att träffas under åren och samtalat både irl. och på sociala medier. I lördags skrev han att det var länge sedan vi sågs så nu på onsdag skall vi ses över en lunch då skall jag påminna honom om det han sa i Barcelona. I vintras sprang jag på en annan elev som sa du harr alltid varit en idol för mig under min uppväxt, tack sa jag och rodnade nyfiken som man är så frågade jag vad får dig att tycka det frågade jag. Jo du har alltid lyssnat och tagit dig tid man har vetat att du funnits om man skulle behöva prata med någon som lyssnar. Stort att ta in att man varit ett sådant stort stöd utan att man vetat om det. När man nu kommit upp i åldern så är dessa kvitton enormt värmande och stunder man gärna tar in och tar fram i ögonblick när man själv behöver lite kärlek.



Vem vill du ska ringa dig om du fick önska och drömma en stund

13139030_10153753447758757_1484583920005930042_n

Nu vänder vi på frågeställningen vem borde DU ringa som betytt mycket för dig under din uppväxt. När man ställer sig denna fråga så dyker det upp många äldre personer och många av dem sitter ensamma och skulle leva länge på ett samtal. När jag föreläser på gymnasium och högskolor brukar jag ta med mig vykort och ställa denna fråga. Där efter så får den som vill komma fram och hämta ett vykort för att ofta skicka till någon som stått dom nära under deras uppväxt. Ofta skickar eleverna till mormor, farfar eller någon annan släkting som sitter ensam i ett hem någonstans som dom inte haft kontakt med på många år. Tänker nu att er gamla mormor får detta kort från er hur blir hennes reaktion? Just det hon läser det om och om igen, visar det för alla som kommer och ställer det där hon ser det hela tiden! Kärleken du visar går inte att beskriva för denna kanske ganska ensamma själ så mitt tips är skicka lite vykort nu när våren står för dörren och sprid värme och kärlek.



Har du en karriärplan eller en livsplan

10636018_10153677465114355_3019994859514702791_n

Vad är det för skillnad kanske du frågar dig. Ja det är upp till var och en, att ge sig tid och bara funder över detta tror jag är klokt. Jag hör ibland från personer när detta kommer på tal att dom har en livsplan men den startar när dom fyllt 65 år. Visst är livet indelat i olika faser men vi behöver ge oss utrymme att leva det livet som ger oss glädje och energier. Gör man det så får själen mer utrymme och man behöver inte ständigt befinna sig uppe i huvudet med sina beslut.

 



Sida 2 av 11123...Sista »