I förmidags åkte jag in till stan för att hjälpa mina gamla föräldrar, parkerade samtidigt som en bil ställde sig på parkeringen bredvid. När jag kliver ur så kliver killen i bilen jämte ut ur sin bil. Han har ställt sig på en uthyrd parkering så när våra ögon möts så ser han på mig att jag reagerat på parkeringen. Då säger han jag vet och ler ska bara lämna ett kuvert tillbaka om 1 minut. Jag ler tillbaka och vet att jag gjort så själv många gånger så vem är jag att spela polis. Fick dåligt samvete över min blick så jag frågar vad som finns inne i lokalen han skulle besöka. Vi jobbar med att anpassa ensamkommande så att dom ska kunna leva och bidrag till deras nya land säger han. Sen pratar han länge och väl om alla som funnit sig till ro och fått jobb samt lärt sig språket. Det bästa är att dom blir så tacksamma att dom fortsätter att hjälpa till som tack för stödet dom fick när dom kom för att ge tillbaka. Jag blir varm i hjärtat och går fram och tar hans hand och tackar honom för det jobb han lägger ner och önskar dom lycka till. Innan han går säger han ska skärpa mig med bilen nästa gång och blinkar kilar sedan snabbt iväg.